einzigartig

Vaknade upp för en stund sen, och jag är sjuk. Feber blandat med huvudvärk och det känns som att jag har något konstigt i halsen. Störande. Och så mår jag lite illa.

Det beror inte på att jag var ute igår/inatt. Var väldigt trevligt... Fast, vad är det annars när man är med Ullis? Man har alltid kul! Började dagen med att käka på Café Beirut. Så jävla gott. Och inledde kvällen med två glas vatten och en cola (nu ska ni få se varför min sjukdom inte beror på igår - mestadels) och en tallrik med libanesisk kycklinggryta. Yummie!

Sedan for vi vidare till Nivå 22 och jag drack en Virgin. Det är typ likadant som en Smirnoff eller Bacardi Breezer. Likamed ingenting alltså. Satt där ett tag, tills vi gick vidare till Viper (endast för att vi gratis inträde, gratis gratis gratis, m'kay?). Fortsatte kvällen med ett stort glas vatten och en laktritsshot.

Kvällen rullade vidare. Jag fortsatte kvällen med att dricka cirka 4-5 glas stora vatten, tills vi bestämde att vi skulle gå. Åkte till Donken, och fyfan vad gott det var! Drack en Sprite där.

Och det var det. Spiknykter hela kvällen (mama should be proud over me) och jag ångrar det inte. Så jävla skönt! Sen får jag väl säga förlåt till Ullis för att jag var übertråkig inne på Viper.

Tjugo över ett. Då hade jag fått nog, men kämpade igenom en hel timme till. Jag bara kände att... Att jag har fan ingen lust längre. Titta över alla dansande, pinsamma gäster och... Jag har fått nog. Sen att man fick skitdåliga strul gjorde inte kvällen till ett mirakel.

Nä, jag tror visst bestämt att jag inte trivs som singel längre.

Titta på mitt bleka fejs, titta på min lugg, va
Bäst jag smetar på nåt grejs, creme och ögonskugga
Tiden får ej bli för lång, nu får jag va rask
om jag ska bli klar nån gång med min ansiktsmask

Vi ska faktiskt ut idag mitt lilla fejs å jag
Alla dubbelhakorna, näsan och kinderna
Munnen här och håret där, ögon å öron, ja!
Vi ska faktiskt ut idag, mitt lilla fejs å jag

Munnen den ska kyssas med, ögonen ska flirta,
öronen ska lyssnas med, näsan den ska snyfta
Håret det ska ligga slätt, hakorna ska väck
kinderna ska rodna lätt när det sägs nåt fräckt

Min bror frågade om vad Twilight var för någon film, och jag sa att det handlade om vampyrer... Så, tja, nu ska han se den, hahaha. Alltså, den handlar ju om vampyrer men antagligen inte på det sättet som han tror. Och jag sa att det var en kärleksfilm, men jag tror att det bara var vampyrer som fastnade i hans huvud. Ska bli roligt att se hans reaktion, haha.


Känns inte riiiktigt som Twilight, huh?

Fyfan vad jobbigt är att vara tjej, ha pms och inte ha någon choklad hemma. Ibland, hörrni, är livet svårt! Åh, så himla, himla svårt. Istället får jag sitta och tugga på en rutten paprikabit. Åhåååå... Feel for me!

Vilken lång dag det har varit idag. En helt onödigt, lång dag. Men här sitter jag. Överlevt dessa ljusa timmar. Och nu är det mörkt ute. Jag älskar det, fastän jag är trött i ögonen. Inte i huvudet dock. Kristallklar hav. Som alltid, fast det inte märks.

Drömde om Robert Pattison inatt. Första gången jag drömmer om honom. Det var nästan på tiden.

Han tittade på mig med ett besvärande ansikte. Såg nästan plågad ut och det lyste om hela honom. Som att han stod i mörkret och en spotlight bara lyste upp hela honom, och ingenting annat. Han tittade djupt in i mina ögon och tvekade till att prata. Hela mitt hjärta smälte - det är något konstigt med drömmar - och jag kunde fan inte sluta stirra på honom. Så log han med hela ansiktet och sa "Am I your Edward now?". Och han såg helt änglalik ut - ja, det är definitivt något konstigt med drömmar - och hela mitt hjärta hoppade ur led och tillbaka och verkade leva sitt egna lilla liv. Jag var helt borta i huvudet och viskade fram "Yes, yes you are...".

Så hände det lite saker, och jag vaknade. Tur i oturen? Jag hade faktiskt, mer än gärna, velat fortsatt på den drömmen. Den var väldigt.. fin. Otroligt, jävligt mycket, nördig. Men ändå. Jag är en tönt, vad kan man förvänta sig av mig?

Inatt drömde jag om familjen Cullen. Man skulle kunna säga att jag var Bella, men jag var Yvette ändå... Och Edward var... Edward. Fast det var inte Robert Pattison som gestaltade den karaktären, utan det var min alldeles egna Edward. Unikt. Världens vackraste människa...

Vi hoppade studsmatta, med undantag av Esme och Carlisle. Och det var så jävla roligt för att vi tävlade liksom om vem som skulle vara längst kvar på mattan. Så sa jag "Meh, det är ju orättvist. Du vet ju redan, Alice". Emmett började skratta och Alice koncentrerade sig och blundade ögon. Och Emmett fortsatte att fjanta sig, Alice ljög och sa att nej nej, det visste hon inte.

Så bara tittade hon på Emmett och bara "Det är du som åker ut först... Nääää, skoja bara". Så hoppade vi lite, och helt plötsligt puttade hon bort honom från mattan så att han ramlade ner på gräset, och hon bara "Hahaha, jag skojade visst inte".

Okej, nu lät det inte så jävla roligt, men det var :-D

Jag är inget stort fan av Kent, trots att det finns människor som försöker tvinga på mig deras musik (känn dig träffad, Kim), men det finns faktiskt en låt som jag tycker riktigt mycket om. Det är tragiskt nog typ deras mest deprimerande låt. Den heter Socker, är väldigt vackert och jag mår faktiskt inte så dåligt och kan väl inte relatera SÅ mycket till låten. Jag tycker bara att den är fin och... sårbar.

Absolut ingen låt jag tycker att man ska lyssna på om jag befinner sig längst ner i ett mörkt hål, och är djupt deprimerad. Låten får inte en att må bättre så att säga. Men... men den är bra.

Det spelar inte längre någon roll
Jag orkar inte slåss,
det är bortom min kontroll
Du lämnade mig ensam
och självklart blev jag rädd
Mitt sista gnista hopp
var att synas, att bli sedd
Och jag glömmer bort att andas
För sex, musik och våld
var det vackraste som hänt mig,
sen själen min blev såld
Att synas utan att verka
ser enkelt ut på håll,
men jag lever på in impuls nu
via fjärrkontroll
Men jag sa alltid nej...

Fyfan. Fyfa-aan säger jag bara.
Sitter i skolan på ett lov. Så jäkla tragiskt!

The Kooks kommer till årets PAL,
och det är ju faktiskt lite coolt!

Det var en lång, lååång natt fast ändå inte. Fem i tolv satt jag framför tvn. Kanal 9 var på gång och dom skulle börja sända från Röda Mattan. Men först skulle vi lyssna lite på Pär och Orvar. Yay. Fifan vad kul!!! Öh. Så runt tio i ett somnade jag. Vaknade dock en halvtimme senare. Var vaken i ungefär tio minuter tills jag somnade igen, haha. Men vaknade vid tjugo i två igen. Så det var ingen fara!

Sen tittade jag bara till halv fyra. Scheisse, vad tråkigt det var! Sen att min bror låg ungefär 10 meter ifrån mig och snarkade hela jävla tiden, gjorde inte saken bättre. För hur roligt är det att ligga där, höra något litet prassel hit och dit. Se några munnar röra sig, men inte höra något? Plus att ha en snarkade ånglok bredvid sig. Nej, det då är det fan inte värt det.

Satt och intalade mig att jag ändå skulle få veta slutresultatet efteråt. Och jag hann ändå få se Kate Winslet, Angelina Jolie och Queen Latifah på Röda Mattan. Höjdpunkterna!

Men nästa år, då jävlar ska jag se hela - utan ett ånglok bredvid mig!

Snart är det Oscarsgalan och jag tänkte faktiskt se den. Varför jag ska göra det vet jag inte, men... Kan väl vara skoj att se kändisar på röda mattan, haha. Få se om jag klarar hela natten. Jag är rätt trött redan nu. Men det ska gå, det ska det... verkligen.



Värsta Hollywood-leendet, eller hur? ;-)

Har spenderat kvällen i en hockeyhall. Bålsta förlorade (såklart?) men jävlar vilket blodigt slut det blev. Ett sånt jävla slagsmål! Och en kille blev lite halvt galen och bara slog och slog och slog tills den andra killen däckade. Tycker riktigt synd om honom...

Men nu är det såhär va - och det är inte bra, verkligen verkligen inte - att... Jag tycker om alla sorters killar. Främst vill jag ha en snäll kille. Med humor. Det är så. Och så ska han vara pratglad. I alla fall, när den här killen slog den här andra... Jag vet inte vad som hände. Jag känner honom, eller vi är bekanta. Och jag tycker inte om honom på det sättet. Han är bara en skittrevlig kille. Men det var så sexigt!

Han är i vanliga fall en blyg, snäll och gosig dude, men här visade han något helt annat. Lite upphetsande måste jag erkänna. Och ja, det är något med lite bad guys. Något riktigt sexigt, men det betyder inte alltid att tjejer vill HA en sån.

Men fan vad... mmm... mjau!

Jag är påväg att få en ångestattack. Dom brukar komma lite när dom vill. Väldigt mycket i olika perioder. Och den som håller på att gro just nu tycker jag inte om. Det är en av dom värsta. Det är när dom här... main reasons varför jag sitter här som jag gör.

Ångest, ångest ångest.

I act like shit, don't phase me
Inside it drives me crazy
My insecurities could eat my alive

Förlåt.

Fyfan vad dåligt jag mår, och dåå är klockan bara halv två!!! Hetl galet. Man kanske bara bordel ägga ner allt och gå och lägga sig. Det skulle vara riktigt nice om jag ska vara ärlig! Fast först måste jag borsta tänderna - igen! Hur många gågner ska man behöva borsta tänder egentligen tills mna är nöjd på riktigt?

Tja, fan vet jag. Men inte är jag det iallafall.
Hoppas ni har det fett, HEHE, godnatt!

Min Kim åkte till London idag. Hon ska stanna där till onsdag-torsdag. Jag är inte avundsjuk alls... bara jättejättemycket! Fatta, hon får åka till Harry Potter-världen på riktigt! Okej, jag tar London för HP, men den smällen får J.K. Rowling ta. Bara för att hon råkade skapa världens finaste fantasivärld (som jag tror existerar till hundratio procent!!!).

Men nu är det såhär va att Kim och jag har bestämt att vi ska åka dit (Chalisa får hänka på också om hon vill såklart). Så ska vi åka och vara så jävla HP-nördiga vi bara kan! Alltså, nörda så mycket att det stänker nörd omkring oss! Eller ja, i alla fall jag. Sen om dom vill göra det också, får dom gärna göra det.

Ikväll var det den tredje melodifestivalsomgången, och E.M.D. var såklart den bästa. Nu ska jag se på en film. Vilken det är vill jag inte säga, men den är väldigt bra.
Ha det gött mos! Ciao

Jag kommer dö av tristess snart! Det är så jävla tråkigt att korra texter. Så in i helvete tråkigt. Bara så ni vet! Så skulle jag ta en skål med flingor, så jag hällde upp mjölk med lite choklad. Gick fram till kartongen och jaha, nehe, då var det slut. Tjo-ho! Så nu slurpar jag lite chokladmjölk istället. Mättar magen finemango!

Har sett att det har varit fint väder ute. Hoppas ni har tagit vara på det.

     Varför vaknar man alltid upp när man befinner sig i det allra bästa stadiet av en dröm? Och varje gång när jag vaknar så vrider jag runt och tänker att nej nej nej åh nej, jag är inte vaken, tro inte det YVETTE. Tro inte på det! Du sover. Du är fortfarande inte drömmen.

     Men som vanligt går det inte att lura sig själv. Likadant som inatt. Istället fick jag upp en dröm som var relativt lik, men med helt andra människor och då vart allting bara så jävla skabb. Så besviken jag blev!

     I min fantasi, rullar vi runt bland mjuka kuddar...

     Idag ska jag plugga. Jag måste plugga. Bara för att få lite fritid i slutet. Eller ja, försöka bli så klar som det bara går tills vi börjar skolan igen. Vårt skolprojekt kommer knäcka mig, wao-ao-aoo...

En sak är säkert och det är att jag ska sluta tänka pessimistiskt högt, så mycket som det går. Det går mig på nerverna och nu... nu ska jag försöka att inte prata så länge.

Nu ska vi vara glada och positiva och inte ha fördomar mot allt och alla.
Väldigt mycket frid... eh.

Jag tror att jag har lårcancer!!! Det är värsta bulan där och det gör jätteont, ahhhh.

Okej, nä, det kanske inte är det, men det gör jävligt ont och är jävlig obehaglig, uha buha. För övrigt går det inte bra med mitt reportage. Går riktigt jävla kass om jag ska vara ärlig. Och jag fryser så mycket att jag sitter med vantar inomhus, heheee...

Okej, jag måste ändra på min "heta röster"-lista då jag insåg imorse vem min klara tvåa var, efter Johnny Depp. Det är såklart Björn Nilson a.k.a. Kapten Röd! Man, that voice... Öronorgasm! Fast Depps röst slår alla andras med hästlängder, bara så ni vet...

Därmed är min topp-tre-med-heta-röster ändrats. Jorden snurrar ett extra varv!

Svar på en kommentar: Nu äre såhär va Lasse, att jag faktiskt GICK hem igår och jag ramlade faktiskt inte en endaste gång! Sådeså!!! Men om jag inte hade gått, hade jag fått vänta i trettio äckliga minuter.

Snart ska jag fortsätta på mitt reportage. En dag på Kunskapsgymnasiet Globen. Låter spännande värre huh? ;-)

Åhoj, jag har tänkt skriva ett inlägg länge nu, men jag blev så distraherad. Först av heta bilder på Johnny Depp. Sen videosar på honom. Efter det började jag lyssna på lite musik och titta på lite mer youtubevideosar. Så började jag bara tänka att.. att... Ja, hur sexig Depps röst är. Jag blir fan helt stum varenda gång han öppnar käften och sjunger ut lite ord. Så jävla hett att jag dör!

Att jag hittar sexiga röster är väldigt ovanligt. Jag är rätt kräsen när det gäller sånt och en massa andra saker. Ändå är det två stycken, om man räknar bort Depp, som lyckats ta sig igenom min kräsna gräns.

Den ena är Tom Kaulitz. Hans röst är så... ja, hur ska man förklara? Genom den kan man höra hur jävla snygg hela han är (och ja, jag ÄR jävligt ytlig, jag vet, men så känner jag inte killen). Dock är jag inget stort fan när han försöker på sig engelska... Fast så var det jävligt längesen jag såg en video med honom, och jag vet inte hur hans engelska är nu men ändå.

Och den sista... tja, den är väl den mest jobbigaste att avslöja då det inte är någon känd person, utan en på mediaplanet på KGAB Globen... Han går det tredje året, precis som jag. Men han går inte i min klass. Tänker ni efter lite extra noga, kan ni antagligen räkna ut vem det är. Tja, det är... ... ... ... ... Alex, HEHE. Och där känns det mest som att... När han väl öppnar munnen vill mina öron att han aldrig att han ska sluta. Om han inte pratar om värsta nördgrejerna.

Men ja, det är dom tre. Ska bli spännande att se vem som lyckas ta fjärde platsen :-)

Jag hatar er, SL. Jag hatar er så sanslöst mycket att det inte finns. Ni suger hästballe! Så sluta göra det och börja fixa tågen! Jag åker pendeln ungefär tio gånger i veckan, två gånger per dag. Och 90 % av alla gånger jag ska åka hem är det fan försening. Hur lyckas ni? Det är ta mig fan helt otroligt.

Ni gör så att jag missar bussen hem, så att jag måste stå och vänta i trettio äckliga minuter.
Danke schön!

IT'S NOT THE WAY YOU TALK
AND IT'S NOT THE WAY YOU WALK...

Dagen har varit bra. Jag har fått babbla ut hos Lasse. Prata om allt och ingenting. Sånt är alltid nice. Jag får vara en gnällig, tjurig och en riktig dramaqueen när jag är med honom. Trots att det får honom att känna sig... tjejig, hihi.

Nåja, nu sitter jag och korrar en text och ska snart dra hem tänkte jag. Jag behöver lite mat i magen. Är hungrig fifan. Och, hahaha, vi såg bilder på alla MP3or när vi gick i ettan. Jag såg helt fuckad ut. Som en finsk bonnläpp. Vilket jag iof är, men ändå... Inte roligt att det syns. Sen så fanns det massor av andra också. Asgulliga, hahaha.

Idag var jag hurtig och gick till tågstationen. Jag skulle dock inte uppmuntra er till att gå i skogen när det är lite snö och isigt. Jag hade sisådär fyra, fem nära-döden-upplevelser. Ehm... men jag nådde skogen slut och såg ljuset. Det var bara den lilla backen ner, och sedan var den härliga bilvägen där.

Så jag började gå ner lite försiktigt. Höll fast mig i några grenar för att hålla balansen. Så säger det bara tjoffs och jag ligger där med benen uppe i luften. UGH! Fyfan vad ont i gjorde i rumpan. Och jag bara låg där och tänkte om jag hade brutit något ben. Om det började blöda. Om det såg ut som jag hade kissat på mig nu. Och SHIT hur i helvete gick det med datorn!?

Nu förstår jag dig, Kim, hur ont det gjorde den där gången för två år sen när du ramlade (hahahahahahahaha, men det är fortfarande lika roligt). Smärta!

Idag var jag och bowlade med några. Jag var tveklöst den sämsta! Fick typ 30 poäng eller nåt. Så dålig. Men det var rätt så trevligt ändå.

Och snart ska jag hoppa in i duschen. Inte gå, rulla eller stampa. Nä, jag ska verkligen hoppa. Som en groda. Förresten var jag så grym idag. Var sjukt sugen på en kexchoklad MEN jag köpte en banan och en apelsin istället. A-a-a-awsome!

Waterloo joddelijoddilidillido... något sånt där sjöng tjejen på Melodifestivalen i lördags. Men det var inte det jag tänkte skriva... Fast nu när jag tänker efter vet jag inte vad jag ska skriva om ändå.

Jag har läst ut Breaking Dawn nu, och jag tycker faktiskt om slutet. Tycker om fjärde boken. Visst, hela grejen är så klyschigt att man dör och ah, självklart ska det bli så, ahhh suck, men jag tycker om det. Jag tycker om såna böcker. Twilight. Bra serie. Bra böcker. Fin författare. Stephanie Meyer. Hon är väldans bra på det hon gör! Och hon har fått mig att vilja bli vampyr. Bara en sån grej.

Så, nu när jag har läst klart den vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Vad ska jag läsa? Har liksom bara Harry Potter-böckerna hemma, men dom känns inte så lockande förtillfället. Jamenar, HP kommer för ALLTID finnas mig närmast hjärtat, men jag har läst varje bok ungefär fyrahundraåttio gånger. Kan dom typ utantill. Framlänges och baklänges.

Alltså... vad ska jag göra? Jag vill ju läsa.

På fejjan (Facebook) finns det en application där man kan svara på olika frågor om ens vänner. Jag var helt besatt av det förut... Aja, det var inte det jag tänkte säga. Bara att det är ja- och nej-frågor, så det blir rätt jobbigt om man skulle råka trycka fel. Jag har gjort det. En gång. Tror att frågan var "Do you think *** has personality disorder?" och jag, mitt dumbass, råkade trycka på ja, aahaha. Alltså, lite roligt är det ju men jag tror det inte.

Och nu tror säkerligen han att jag tror att han har det. Och är lite arg. Hihi.

Hej och tack för kaffet. Jag är glad att vara här... NOT!
Mh-m, nittiotalet finns fortfarande inom mig. Fast det är väl inte så konstigt.
Bajs, poo...

På sistonde har jag börjat drömma om äckliga toaletter. Jag förstår inte vitsen, men toaletterna är döäckliga och det är alltid dom som finns på min gamla skola. Och sen att jag hade... typ sex med en kille, jag aldrig skulle tänka mig ha sex med, i min dröm i natt, gör inte saken bättre.

Men grejen var det att det var en annan kille, men jag tänkte att det var en på mediaplanet. Hujedamej! Eller alltså, det var han fast... inte han. Ja ja. Skum dröm... och äcklig.

Usch usch usch.

Hej, hej, hallå.

Jag har fastnat för en låt som heter "Every time we touch" av gruppen Wind. Och hur mycket jag än letar hittar jag inte deras lyricsen till den låten... eller om det bandet ens existerar. Konstigt, humph.

Snart har jag läst ut Breaking Dawn. Har bara cirka 200 sidor kvar. Spännande! Hi hi.
Vi hörs.

Jag håller förtillfället på att läsa sista boken ur Twilight-serien av Stephenie Meyer. Sen redan första boken har man fått läsa att Bella vill bli en vampyr så att hon kan få vara med Edward föralltid. Många kanske inte fattar grejen. Inte Edward. Inte Jacob. Men jag förstår henne. Fullständigt. Visserligen är det mycket som man måste offra om man nu skulle välja ett liv som en vampyr (tja, det här låter väldigt fjantigt, men om det faktiskt fanns vampyrer vilket jag gärna vill tro. Sen att man kan leva så som familjen Cullen gör, skulle det vara helt awesome).

Hittar man sin störst stora kärlek skulle man kunna offra det mesta. I alla fall jag. Klart man skulle kunna gå genom eld och vatten för den personen. Stark, passionerad, evig kärlek.

Det som jag dock skulle kunna känna vara jobbigt är att till en början inte få träffa min familj. Speciellt mamma. Och aldrig träffa min vänner igen. Hitta på en dödshistoria. Ett plan som kraschar. Jag är dödssjuk. Vad som helst. Efter det skulle det nog vara att se dom dö. På riktigt. Bara veta om att nu finns dom inte här längre. MEN jag skulle ju fortfarande ha min... "Edward". Forever and ever and ever...

Tillsist... det tredje. Det skulle nog vara att förlora mitt hjärta - fysiskt. Ibland, när jag ligger i min säng på kvällarna, är det mitt hjärtas dunkande som får mig att vilja fortsätta leva. Dunk, dunk, dunk. Även fast jag ofta får hjärtklappningar, eller att den bara dunkar i otakt av någon anledning, så är det mitt hjärta. Det organ som håller mig i liv. Varenda kroppsdel kan domna av och jag kan hamna i koma men så länge hjärtat lever, lever jag.

Fast nu är det så att en vampyr inte behöver ett hjärta för att leva. Men det där dunkande är mysigt ibland ändå.

Här sitter jag. Inne på en lördag. Pluggar. Solens skiner, och snön glittrar. Men här, här inne sitter jag. Och pluggar. Har precis skrivit klart en krönika om särskrivning. Därför skulle det vara just typiskt om jag faktiskt råkade särskriva i detta inlägg.

Nåja, tidigare har jag tänkt att jag ska ignorera allt som har med denna dag att göra. Men hur mycket jag än springer eller blundar kommer jag inte ifrån det. Och nu har jag stannat upp och börjat titta mig omkring och insett. Insett att jag inte är bitter trots allt. Det är Alla Hjärtans Dag. Ingen kan ha undkommit det. Rosa och rött vart man än går.

Så nu har jag börjat acceptera. För kärlek behövs i denna värld. Behövs för att vi ska orka gå vidare. Orka springa. Orka blunda. Orka stanna upp. Orka andas. Orka att existera. Och jag lever ju. Så varför ska jag vara bitter just  denna dag för att jag inte har någon speciell att fira den med? Det finns 364 andra dagar på året (365 när det är skottår om man ska vara petig)...

Nä, nu ska jag inte skjuta upp på mitt pluggande mer.
Vi ses!

Idag efter skolan åkte jag in till Stockholm för att träffa Kim och hennes vänner från Götet, Emelie och Ida. Väldigt trevliga töser, trots att det bara blev en kort träff. Och det mest pinsamma inträffade nog när vi skulle till pendeln.

Vi gick vid emotrappan så kommer det en riktigt blås fjortis och näst intill skriker typ "Vafan gåru mitt i vägen för!?!" till Ida. Min första reaktion var att den här tjejen är hög, alternativt full... eller bara en ful, äcklig och blåst fjortis. Så typ knuffar hon sig förbi oss och smäller till min axel riktigt hårt. Och jävlar vad hon flippade! Pinsam brud. Hon skrek högt som fan "VAFAN KNUFFAR RU FÖR?!? Vafaaaaaa-a-a--a-a-aaan". Så började hon gå efter oss, men vi bara fortsatte framåt. Låtsades inte om som någonting. Fortsätt simma, fortsätt simma... Tillslut gav hon upp.

Men alltså, det är så jävla pinsamt bara! Jamen, hejsan hoppsan. Välkommen till Stockholm, där vi faktiskt är trevliga, glada och sociala.

I'm just a dreamer
I dream my life again...

Det var för någon vecka jag insåg hur mycket jag lämnar ut av mig själv på min blogg. Här. Och så slog det mig att människor som står mig nära faktiskt läser det här, och även människor som bara är ytliga bekanta. Sedan... sedan finns det människor som jag tycker om, men som jag aldrig skulle vilja att dom läste min blogg. Dom hittar den. Antagligen. Dom kanske har gjort det. Vad vet jag. Och jag vill inte det.

Samtidigt blir det jobbigt för mig. Jag tyckte om att kunna få skriva hejvilt om allting utan att riktigt bry mig. Nu måste jag tänka igenom noga varenda gång jag knappar in på skärmen. För oavsett hur mycket jag än tycker om dessa människor vill jag ändå ha en gräns. Jag vill inte att dom ska veta allt för att... Det är svårt för mig.

Jag vill inte berätta allt. Inte på det här sättet i alla fall. Därför blir allting dubbelt jobbigt, och tredubbelt så tråkigt att läsa. Så ytligt och platt.

Hittade ett rätt schysst linne i garderoben. Tyckte att trycket var rätt snyggt... tills jag insåg att det var en reklam för thailändsk öl, haha. Nåja, hade på mig det linnet ändå. Lite reklam får man väl göra, haha ;-)

Måste tipsa om en låt.
Deep Purple - Soliders of fortune
Så jäkla vacker låt.
Måste tacka mamma för denna.

Verkar som jag har en liten bloggtorka fastän jag leverar minst ett inlägg om dagen. Men vad är det för några inlägg egentligen? Lite citat från låtar, videosar, fjantig dröm. Inget speciellt.

Men här sitter jag. Rycker hår. Sminket rinnet och jag är dödligt trött och irriterad. Kommer inte få sova mycket alls på några dager känner jag. Så jävla mycket på G. Inte roliga saker om ni trodde det.

Och jag får panik. På allt. Stressad också.

Jag skulle, mer än gärna, vilja hoppa av. Nu. Från skolan. Skitsamma om jag inte får betygen och om dom här åren har varit bortkastade. Jag vill bara hoppa av. Påbörja ett annat liv. Mitt liv. Börja arbeta mig framåt mot mitt mål.

Snart är det över... wo-ho!

Pete Doherty kommer till Peace And Love.
Är inte det lite coolt? Och jag får chansen att se honom live.
A-a-a-awesome.

Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade Nittiotal
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?

Åh, jag måste berätta om min dröm innan jag glömmer bort den! För den var rätt speciell. Det började med att jag och några till åkte pendeltåget till Bålsta och det var spyor överallt. Så jävla äckligt! Men så var vi framme och kunde äntligen gå av. Så switchar det rätt snabbt till att jag och Kim står i Bålsta Centrum. Först var det skitmycket människor, men sen när Zac Efron och Nikki Blonsky står på scenen blir det rätt folktomt.

Dom sjunger först en duett och sedan ska dom göra reklam för en klädesbutik då en tjej hoppar ner på jeanshögen. Hennes tjejgäng börjar fnittra som satan och Zac blir skitirriterad. Så börjar han göra en massa konstiga miner och verkligen överdramatisera. Och först var tanken att det var den riktiga showen dom gjorde tills jag insåg att det bara var en repetion.

I alla fall. Så är det över och dom slutar, och alla människor försvinner förutom jag och Kim. Bredvid oss står Dolly Parton, och på andra sidan sitter Hugh Hefner. Dom ska tydligen äta lunch nu, och jag och Kim skulle joina dom... Så snackar Kim lite med Parton, som samtidigt säger nåt på svenska till Hefner och går sen.

Kim sätter sig på en stol, jag får ögonkontakt med Hefner medan jag ska sätta mig, då han säger på riktig dålig engelska med svensk accent "Ju gått värry intensajva ajs". Jaha, tänkte jag, vad trevligt. Så babblar han på och jag kan inte riktigt höra vad han säger. Inte för att jag brydde mig så mycket, men ändå. Så tittar jag mot Kim och ser att Zac sitter precis vid oss, brevid Hugh Hefner.

Och det var då jag tappade andan och slutade lyssna på Hefner helt. Bara koncentera på Zac, hihi. Så kommer Nikki Blonsky och bara "Zac... Zac... Zac! Are you going to sit here? Can you give me some space". Varpå han nickar på huvud och tänker flytta en aning, men Hefner skakar på huvud och fortsätter att prata med mig. Så hon gick, och jag bara "Meh... NIIKKIIIIIIIIIIIII", varpå Zac börjar skratta och... där tog det slut.

Eller ja, då började en annan dröm där jag sprang på en äng och jag var en varulv... Tja, nåt sånt. Den drömmen var rätt luddig. Jag visste inte riktigt vad som hände.

Så. Nu är praktiken på KSABs huvudkontor över. Det var 10 obehagliga minuter imorse när jag sa adjö. Inte för att jag var ledsen eller så, utan jag tänkte bara att jag ville därifrån. Och jag nickade, sa att det var tråkigt, och lite mmm och aaa... Hon frågade om jag hade lärt mig någon och jag svarade något med "ja, jag har lärt mig mycket och... mmm". Hoppas hon blev nöjd med det svaret.

Nu sitter jag alltså i skolan. Petra sa något om ett möte som dom brukar ha, fast vart det är vet jag inte. Men det är iof inte förrän vid tio. Har några minuter att irra runt så att säga.

Och, för att byta samtalsämne helt, fastän det har varit en relativt jättelugn helg har den varit helt omtumlande. Helt plötsligt vet jag inte riktigt längre vad jag vill... Eller jag vet. På ett hum. Vill fortfarande åka och gå en språkkurs i L.A. men... Sen då?

You gotta be kidding with me.....


Vaknade jag sent imorse.  Fan vad skönt det var! Imorgon blir det hejdå praktiken på KSABs huvudkontor och hejsan hoppsan praktiken på skolan. Idag blir det läsa lite. Fixa lite med datorn och... lyssna på musik. Störa mig på att man aldrig kommer få toucha en Hollywoodkille.

Tragiskt.

Den här texten, eller länken, är tillägnad till min vän Kim. Främst för att hon är väldigt gulligt men och för att jag är en väldigt bra vän. För jag vet att om hon trycker på den här länken, så kommer hon till en sida som hon har letat efter. Så, varsågod! :-)

Annars var det ju melo idag. Trevligt as always! Och jag har fått veta att Alexander Skarsgård har fans i stora Brazil. Spännande!

Den här helgen ska jag spendera hemma, i min säng, och läsa. Det var hur längesen som jag läste såhär intensivt att jag glömt bort hur det känns. Så... så befriande. Så skönt. Så härligt. Så drömmande förlorande. Det fanns en episod i mitt liv då böckerna rädda mitt liv, vid sidan av musiken.

Aja, nu ringde telefonen... Får väl vara mer sentimental senare.
Ciao.

"Wait," I pleaded.
She did not stop, so I followed after her.
"I'm sorry, that was rude. I'm not saying it isn't true" -it was absurd to imagine that I wanted her harmed in any way- "but it was rude to say it, anyway."
"Why won't you leave me alone?"
Believe me, I wanted to say. I've tried.
Oh, and also, I'm wretchedly in love with you.
Keep it light.

Barabababaaaaa dodododoodoooooo..... Vet ni vilken låt jag har i huvudet? Det där som jag skrev innan är så som den börjar, fast tänk att det är instrument som gör ljuden. Vet ni? Om ni vet; vad trevligt! Om inte; ne-heeeee ;-)

Nu sitter jag och inväntar på ett möte i skolan och sen ska jag prata med Petrus! Hoppas på det bästa, gör det ni också! Jag var busig imorse. Tog en liten sovmorgon... Fast så blev jag försenad och fick springa till bussen i halkan.

Men nu är jag här. Trevligt.

Jag känner mig aldrig så levande som när jag hör mitt hjärta slå.
Dunk, dunk.
Rytmiska takter. Så högt. Så ljudligt.
Det är mitt hjärta.
Som slår.
För att jag ska överleva.
Dunk, dunk.

Dagen innan jag skulle åka till Spanien. Minnen det. Jag var förkyld, hostig och jävligt sjuk.
Men ändå. Spanien är trots allt Spanien och då ler man.

Plus att jag kände att det var en liten brist på bilder i min blogg. Bildtorka om man kan kalla det så.

Inatt drömde jag att jag förvandlades till en vampyr. Åh, vad besviken jag blev! När jag blev biten gjorde det inte ens ont, och jag gjorde några desperata spasmerörelse bara för sätta igång smärtfaktorn - den kom aldrig. Sedan var jag i ett rum fylld av människor och jag kände mig inte ens törstig! Ville inte bita någon. Jag var bara som en helt vanlig människa.

Så besviken. Djävulskt, djävulskt besviken.

Hur klyschigt det än låter så tycker jag om killar som vågar visa känslor. Som vågar stå emot normen. Som vågar erkänna att han tycker om en känslig bok, alternativt film.

Nu har jag läst klart den tredje boken, Ljudet av ditt hjärta, av Stephenie Meyer. Och även om jag tycker att Edward (ja, tråkigt inlägg för er som varken har sett filmen eller läst böckerna) är lite överdrivet beskyddande och... som en blodigel  (hahaha, det där var lite roligt) blir jag ändå jävligt charmad. Det är nästan så att jag också vill ha en vampyr till pojkvän, eftersom mänskliga killar inte verkar kunna ha den här fina egenskapen... eller ja, inte vågar visa på samma sätt som han gör.

Det är så vackert! I cannot live without my life, I cannot live without my soul...


Äh, ge mig bara en Edward nu. Vampyr, varulv, människa, trollkarl, whatever, bara ge mig en! Gimme some love, man!

Har inte skrivit på ett bra tag. Okej, sen igår. Men ändå. Jag vet inte riktigt om vad jag ska skriva om. Det sitter liksom fast där inne. Som en kletig massa. Ingen ordning alls. Och ändå. Ändå sitter jag här och skriver en massa nonsens med ord.

Hm. Jag kan berätta att den allra första videon jag laddade upp på Youtube har nått upp till 11292 visningar. Applåder, applåder. Nämen, jag sitter med näsan i en bok... i böcker. Är på väg att läsa ut min tredje bok sen i söndags. Ja, ni förstår säkert. Första boken läste jag ut mellan söndan till måndag. Andra boken mellan måndag tisdag. Och nu, tredje boken kommer avslutas ikväll.

Jag är lite besatt om man kan säga så. Men dom är så himla bra! Synd bara att dom bara är runt 450 sidor (kanske lite mer, kanske lite mindre). Så för att bli mindre asocial är det väl bäst att jag lägger mig i sängen och fortsätter att läsa, haha ;-)

Vi hörs!

Nu är det såhär va att Gentleman kommer till Peace And Love, likaså Backyard Babies och Dia Psalma!!! Jag skiter fullständigt i vad människor säger om Dia Psalma och deras fan. Hur mycket dom skär sig hit och dit, för dom är jävligt grymma! Jag har velat gå på en konsert med dom i många år, det har bara inte blivit av. Men nu. Nu i sommar kommer jag att få se dom. FYFAN VAD NICE!

Därför var jag skitgladur i det tidigare inlägget. PAL kommer bli så grymt det här året. Jag svär på min mammas mustasch, HEHE.


Skitsamma, nu ska jag fortsätta min läsning. Jag är besatt!!!

Åh, jag dör! Jag dör, jag dör, jag dör! Jag är så glad... och lycklig. Nästan. I alla fall riktigt glad!
Sen. När jag slutar, ska ni få veta. Det är fjantigt om man tänker efter, men jag är nöjd.


Satsa på sommarens bästa festival? JA!

Ilker says:
do u want to have a cam sex???

Yvette says:
no, thanks

Ilker says:
why?? ...

Yvette says:
i'm a nun...

Ilker says:
really??

Yvette says:
yeah! i gotta go now... pray before i'm going to bed you know

Tänk dig att du har på dig djävulens skor - som bara jävlas - och samtidigt måste springa ner för en isbacke. Det går inte bra. Jag säger det bara! Jag kände mig som Bambi på hal is gånger hundra. Samtidigt som jag sprang käkade jag min försenade frukost och råkade sätta smörgåsen i halsen. Underbart! Det var min morgon. Hur var din?

Sedan under dagen gick allt bra. Praktiken var tråkig som vanlig, men jag höll mig stark genom att tänka att jag skulle in till Globen efteråt. Tiden gick. Jag slutade. Åkte till Globen och tittade hur mycket pengar jag hade kvar på kontot (nu är jag lika rik som... Kalle Anka om man kan säga så).

Gick förbi skolan, blev onödigt kissnödig och gjorde en skarp sväng för att använda skolans toaletter. Varför betala när man kan gå gratis? Åh, så var det så underbart. Där går jag och har precis införskaffat mig två böcker. Går upp för trappan och ser Nicklas och Alex. Alltså... jag vet inte varför... bara lite... men jag känner mig så otroligt barnslig, omogen och nördig när jag är i deras omgivning. Så att precis har handlat två böcker och samtidigt bära på den tredje, fick min nördighet att stiga lika högt upp som Mount Everest.

Men men... vad ska jag göra? Det är sån jag är. Boknörd. I lo-ooo-oo-ve it (okej, det är kanske sånt där som får mig nördig, hehe). I alla fall. Nu ska jag laga lite middags-frukost och -surprise surprise- läsa lite.

Tre timmar. Wuh. Tre tre tre. Sen ska jag iväg och införskaffa en bok, HEHE. Jag har blivit så nördig, men jag tycker om det på något sätt. Nördigheten attraherar mig. So please be my geek. Snart ska jag dra iväg på lunch. Onödigt med tanke på hur lugnt jag har tagit det idag...

Smsat lite med Kim. Läst texter. Fantiserat om en massa saker. Det börjar jag jämt göra när jag läser en bok. Låtsas att jag är med i berättelsen. Antingen bara på något litet hörn eller att jag tagit någons plats.

Solen skiner. Jag har ont i ryggen. Men det är fint. Fint fint... Mango.

Klockan är strax över halv sju och jag är rätt trött. Läste lite igår och det var så svårt att lägga ifrån mig boken. En smäll man får ta antar jag. Men det var verkligen en såndär läsning då jag tänkte bara fem minuter till, bara fem minuter till. Jag klarar mig. Absolut.

Men jag gör inte det. Och det är inte okej när man önskar att tiden kunde stå stilla så att man kunde få läsa i lugn och ro utan att tänka på en massa annat crap som man ska göra.

Hm... skitsamma. Jag ska dra om ungefär en halvtimme. Har mycket att göra tills dess. Hoppas ni får en fin dag!

Så... dagen igår. Det började med att jag träffade Kim vid Karlberg. Åkte till Södertälje för att hämta några biljetter. För att fem minuter senare vara påväg in till stan igen. Pratade lite om dittan och dattan. Lyssnade på musik och hon tyckte att det var skam att jag inte hade hört vissa låtar. Kom fram och tåg tunnelbanan till Kista. Fick inte tag på Chalisa utan beställde varsin kebab (kyckling för min del) och började äta långsamt.

Bla bla bla... tråkig information. Chalisa kom. Vi gick runt lite. Käkade en massa. Köpte bomullstussar och tjohej tjoho. Så började bion. Vi såg som sagt Twilight, och den var faktiskt bra! Väldigt bra gjord och en fin story. Kim grät lite. En man snubblade. Jag hade ett stort huvud som täckte halva bioduken. Ja, det var som vanligt i princip.

Bion tog slut och jag åkte med hem till Kim. Och det var det. En jävligt bra dag för att sammanfatta det. Nu väntar två uppdrag att skriva. Jag längtar......