einzigartig

Mor min hade slängt min jacka i tvätten och lämnat den hos mormor och morfar (vi tvättar där). I en av fickorna på jackan ligger mitt busskort. Jag gick upp som vanligt idag. Fixade mig, sjöng med musiken och var precis påväg att gå, när jag inser att jackan inte hänger på en av krokarna i hallen. Fuck shit motherfucker pussycat cockhead.

Oftast samlar jag på mig alla ilska, irritation och aggressivitet och tillslut, när en liten skitgrej inträffar, går det över min gräns. Jag blev helt tokig (galet, eftersom det egentligen inte var en sån står grej). Började böla av ilska, kastade min mobil minst två gånger i golvet så att alla bitar flög åt olika håll. Och inte en endaste liten sak i huset var säker.

Det svåraste är nog att lugna ner sig. Jag tror jag fick gå minst 50 varv runt huset innan jag var någorlunda okej. La mer ner i sängen och bara... försökte andas lugnt.

Ändå känner jag att all irritation fan inte är borta. Jag skulle vilja riva sönder hela huset fortfarande. Krossa alla fönster. Ta sönder alla möbler. Riva ut alla sidor från alla böcker. Kasta stolen i tvn så att rutan går sönder. Ja, ni vet såna där saker...

Undra hur arg jag är egentligen.

Låten "Tease me" av Chaka Demus & Pliers, har gått på repeat i mitt huvud hela dagen. Ytters irriterande skulle det vara, om jag nu inte hade blivit rätt glad av låten. Har försökt leta efter låten på youtube men utan framgång. Finns bara några snuttar utlagt och en med ruskig dålig kvalité.

Vet inte om det blir skola imorgon. Ska man dra dit eller inte, det äro frågan (nä, jag vet faktiskt inte när man ska skriva 'äro' rätt i en mening). Måste ju lämna in pengar till studentskivan, men... Det kan man göra på onsdag? Nåja, vi får se. Kan ju bli skönt att åka iväg från detta ruttna place.

Tjylyly...

När jag skulle ut imorse såg jag att även min sko var lite blodig. Mest inuti såklart, men det liksom syntes. Fräscht. Och nu har jag börjat blöda på andra foten också. Jag tror att mina fötter behöver lite vila, och jag tror att min vänstra lilltå är bruten.

Idag är det sista påsklovsdagen och inte många dagar kvar till studenten. Lite panikos börjar jag faktiskt få. Inte många i skolan kommer sakna mig, that's for sure, men jag känner att... Jag kommer väl mest sakna helheten. Sakna en plats att gå till som är fylld av människor, som jag förvisso aldrig pratar med men som finns där.

Öh, ja. Äh, skitsamma. Jag svamlar.
Tju.

Var ute och gick en mil till. När jag kom hem såg jag att vänstra strumpan var helt blodig. Tydligen hade en vattenblåsa spruckit och nageln på lilltån var försvunnen. Härligt, härligt.

Det tog mig fyra varv innan jag kunde skaka av den onda demonen inom mig och börja tänka på roliga saker. Tyvärr var det sista varvet, och jag var tvungen att gå hem när mitt tillstånd var som bäst.

I just love to be a dreamer.

Nu ska jag äta lite lax och sparrisomelett till middag.
Ses.

Antar att vissa saker aldrig kommer att förändras. Och jag antar att det är jag som blir tvungen att försvinna om jag ska slippa det. Jag vill inte göra det nu, men frågan är hur länge jag står ut.

Ingen som vill ha en inneboende? Blinkiewinkietwinkie.

Jäklar vad jag sov inatt. Så djupt att det kändes som jag precis somnat när jag vaknade. Fast jag var sjukt utvilad. Ska väl inte göra så mycket idag. Har precis gått en runda på en mil. Tänkte se om vi har en film hemma och... bara softa. Antar väl att jag måste fixa lite här hemma efter min bror, eftersom han är lite inkompetent förtillfället. Eller MER inkompetent än vanligt.

Imorgon är det röd dag. Ingen skola. Jag hurrar. Fast så har jag bara lektion på onsdagar iof. Hihi.

Nåja, duschen väntar.
Ses!

Jag har inte sovit på 37 timmar. Död, död, död. Får jag inte sova snart kommer jag på riktigt att avlida. Dagen har spenderas hemma hos mormor och morfar. Jävligt roligt... eller inte.

Idag är det även min brors födelsedag, men eftersom han har varit helt väck i en vecka nu vet han inte om det. Men grattis, ändå.

Nu ska vi se hur länge mina ögonlock orkar hålla sig öppna.

Det blev inte riktigt 48 varv, men jag gick i alla fall en mil. Starkt jobbat ändå tycker jag för en som inte sovit på ett bra tag! Nu ska jag duscha och fixa mig. Vid fyra ska vi käka påskmiddag hos mormor och morfar.

För övrigt spelade jag in en video imorse (runt 05.45) när jag inväntade soluppgången. Den är rätt ugly, men rolig. Ska se om jag kan få in den här någon gång i framtiden.

See ya later alligator!

Nu har jag varit vaken i ungefär 24 timmar. Det var längesen det hände. Och jag är inte ens SÅ trött. Det känns mer som att jag är nyvaken.

Funderar på att äta... Eller gå ungefär 48 varv runt spåret. Få se vad som lockar mest!
Vi seeeeüs!

Innan jag skulle träffa Kim, när jag fortfarande var i Bålsta, träffade jag på en kille. Han distraherade mig så att jag råkade trampa i en spya. Not fresh. I alla fall, han presenterade sig som Kongo, 25 år med en dotter, boende i Bro. Som alltid när killar flirtar med mig, blev jag dryg. Och helt ur luften sa jag att jag var påväg in till Stockholm för att träffa en manlig vän som jag typ var på G med. Med tiden förvandlades min fantasikille till serb, och för att göra det smidigt sa jag att vi gick i samma skola. En sådan kliché. Varför jag valde att killen (vi uteslöt namnet, pjuuu) skulle vara från Serbien har jag ingen aning om. Jag vet inte ens om jag känner en serb. Det enda jag inte ville ha var en svenskt fantasi(tragisk)pojkvän, och tja... det landet var det första som dök upp i mitt huvud. Så konstigt.

Och det slår mig vilket ass jag verkligen är.

Jag vet verkligen inte varför jag har så svårt att binda mig, och våga ge killar en chans. Men jag gör det i alla fall inte. Om jag märker att en kille är intresserad blir jag dryg och elak, så att han går vidare. Jag hatar verkligen den delen av mig. Värre är det om det är en kille som jag tycker om, som visar intresse. Wow, vilka komplikationer!

Nu undrar jag bara hur jag ska få bort det här tvivlet. Det är så jobbigt! Och jag får alltid ångest efteråt. Synd att pepparkakor inte gör en snällare, eller att det fanns någon sorts piller som gör en till världens goaste person. För jag är bara så elak elak elak elak.

Men liksom... den här gången. Är det ändå lite okej?

För det första: Han var tjugofem
För det andra, tredje, fjärde, femte och sjätte: Han hade en dotter.

Nä, det är väl inte det. Jag mår fortfarande lite dåligt. Jag är en hemsk människa.

Ögonen är blöta av tårar och snoret rinner ner över läpparna. Så jävla ofräsch man kan bli. Och han är egentligen inte värt det här. Inte en endaste tår eller snordroppe. Han förtjänar inte ens att bli tvingad att dricka mitt kiss eller tvingas springa runt i Stockholm naken med en påle uppkörd i hans röv.

Han ligger liksom under den skalan. Han förtjänar egentligen absolut ingenting. Ändå sitter jag här och bölar för att jag tvingas till hans umgänge. Jag hatar det. Varenda liten cell i min kropp skriker av motstånd. Hela tiden, varenda gång.

Ändå kan jag inte låta bli att bryta samman. Falla sönder lite till. Så mycket påminnelse. Att tvingas se allting än en gång. Repeat. Eller som en skiva som hackar.

Och kanske är jag en sån hemsk människa, att det här är allt det jag förtjänar.

Dagen i all ära spenderades med världens bästa Kim. Solen sken högt på himlen, det blåste ljumma vindar och Stockholm har nog aldrig varit finare. Vi tog med oss en liten picknick och åkte till Djurgården. Satt och blickade ut mot vattnet och pratade och pratade.

Livet blir så fridfullt när man umgås med henne. Och jag bara känner att jag kan slappna av till hundra procent i hennes närvaro. Sluta tänka på en massa skit. Glömma vardagen här hemma.

She's simply the best!

Inatt blir det sleepover hos mormor och morfar, i deras källare. Väldigt trevligt. Ska ligga och krama mig själv i den stora sängen... fast först ska jag läsa lite och sitta lite framför photoshop.

Imorgon kommer dagen spenderas i Stockholm med min fina Kim! Najsigt bajs som alltid lär det bli.

Sussa sött allesammans, och dröm söta drömmar om mig!

Döva apparater kan tydligen få sin hörsel tillbaka... eller så är det jag som är jävligt grym på datorer.


Vi tror på det sistnämnda va?

Klockan är snart sju och jag kan inte sova. Tragiskt. Och vad gör Yvette när hon inte kan sova? Jo, hon tar fram sin bästa vän, som inte är alla andras vän (Ben&Jerry's) utan datorn. Det kanske är mer tragiskt, men hellre en musarm än en heffaklump.

Sitter i mormors och morfars källare, på en säng med min brors dator. Den har ingen ljud och det hurrar vi inte direkt för. Men som sagt, hellre än döv dator än en fet glass. Det är i alla fall vad jag försöker intala mig.

Jag ville bara börja frustera i skratt när mamma skjutade hit mig för en halvtimme sen. Snacka om old times, back in the days. Tur är väl att den här gången var det ingen direkt fara, och klockan var inte två på natten. Det var ungefär fem år sen allting började, och jag inser att ingenting har förändras.

Äsch, jag kanske borde skriva en bok om mina svenneproblem.
So long!

Det här är mitt sista år på gymnasiet. Eller snart blir det var mitt sista år... Jag går media, textkommunikation. En trevlig och rolig inriktning trodde jag när jag valde i ettan. Nu, såhär i efterhand, önskar jag att jag valt grafiskt, foto eller rörlig bild.

Under dom här åren jag gått på mina textlektioner har jag, då och då, fått höra hur svårt det är att lyckas som journalist. Peppande? Knappast, men väldigt ärligt i alla fall.

För det krävs så jävla mycket mer.

Nu ska man behöva vara en riktig jävel på att skriva och hitta sin egna lilla nitsch. Man ska kunna vara bra på att fota, och säkerligen kunna baka världens godaste kladdkaka eller någon annan bakelse/maträtt. Är du grym på Indesign eller Illustratior, åker du långt fram på "eftertraktad"-listan. God hand med andra människor, komma på udda frågor och göra en spännande intervju. Vara nyfiken och kunna bajsa fram minst fyra artiklar om dagen.

Jag spyr galla. Sån äcklig industri, och jag ångrar verkligen att jag valde den här inriktningen. Ingenting för mig! Och... jag vet egentligen inte om det har någon betydelse, men det säger väl något när jag berättar att jag har slutat läsa tidningar. Allt jag söker upp är en möjligtvis krönika och sodukun längst bak i Metrotidningen.

Sen att vi har en lärare som är lite för entuastisk i sitt lärare, att hon börjar skrika om hur värdelösa vi är... Tja, det är väl inte det mest peppande heller. Okej, nu bryr jag mig inte ett skvatt längre om hennes hot och utbrott. Har väl aldrig gjort det, men ändå.

Nä, jävla skityrke!

Nu har jag införskaffat mig mina Ugly Betty-kläder! Dom röda glasögonen är den enda accessoaren som fattas, men det kan man hitta lätt. Ni ska få en liten inblick senare om hur jag kommer se ut på vår studentmiddag den 20 april (någon, förresten, som vill köpa biljett till festen efteråt... bara att kontakta mig ;-)). Så jävla sexigt! Kommer nog vara den snyggaste på Göta Källare den kvällen.

Snart ska jag påbörja min promenad. Jag är helt slut och orkar egentligen inte, men vill man gå ner så vill man. Senare kommer det även komma ett inlägg om varför jag tycker om... oops, skrev jag precis tycker om? Varför jag inte tycker om journalistik.

Vi hörs! Bajsbajs.

Lucky that my lips not only mumble
They spill kisses like a fountain
Lucky that my breasts are small and humble
So you don't confuse them with mountains
Lucky I have strong legs like my mother
To run for cover when I need it


Hahaha, stämmer så jävla bra in på mig, wahh.. Nu ska jag klä på mig.
Vi hörs! ;-)

Soligt det är ute idag. Härligt! Våren har verkligen kommit nu. Det tycker vi om. Eftermiddagen i all ära spenderades i Stockholm med Chalisa. Det var tusen och en natt sen vi sågs. Gick runt lite i stan, käkade på Subway vid Slussen och gick runt lite till. Väldigt mysigt och skönt.

Nu ska jag ut på min dagliga promenad (okej, jag går två gånger per dag men ändå). Ska bli jävligt nice!


Vi hörs!

Solen skiner. Molnen flyger runt på himlen och det vindarna är ljumma.
Jag är hemma. Och känner att jag tycker om fridfullheten här uppe.


Hm... i alla fall speciellt nu när jag är själv hemma.