I dunno what to do, so I just keep on walking

Var ute och gick en mil till. När jag kom hem såg jag att vänstra strumpan var helt blodig. Tydligen hade en vattenblåsa spruckit och nageln på lilltån var försvunnen. Härligt, härligt.

Det tog mig fyra varv innan jag kunde skaka av den onda demonen inom mig och börja tänka på roliga saker. Tyvärr var det sista varvet, och jag var tvungen att gå hem när mitt tillstånd var som bäst.

I just love to be a dreamer.

Nu ska jag äta lite lax och sparrisomelett till middag.
Ses.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0