I just wanna be

Här sitter jag. Inne på en lördag. Pluggar. Solens skiner, och snön glittrar. Men här, här inne sitter jag. Och pluggar. Har precis skrivit klart en krönika om särskrivning. Därför skulle det vara just typiskt om jag faktiskt råkade särskriva i detta inlägg.

Nåja, tidigare har jag tänkt att jag ska ignorera allt som har med denna dag att göra. Men hur mycket jag än springer eller blundar kommer jag inte ifrån det. Och nu har jag stannat upp och börjat titta mig omkring och insett. Insett att jag inte är bitter trots allt. Det är Alla Hjärtans Dag. Ingen kan ha undkommit det. Rosa och rött vart man än går.

Så nu har jag börjat acceptera. För kärlek behövs i denna värld. Behövs för att vi ska orka gå vidare. Orka springa. Orka blunda. Orka stanna upp. Orka andas. Orka att existera. Och jag lever ju. Så varför ska jag vara bitter just  denna dag för att jag inte har någon speciell att fira den med? Det finns 364 andra dagar på året (365 när det är skottår om man ska vara petig)...

Nä, nu ska jag inte skjuta upp på mitt pluggande mer.
Vi ses!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0