einzigartig

Imorgon är vi påväg hem igen. Det känns både skönt och jobbigt. Jag saknar min säng, miljön och möjligheten att åka in till Stockholm när jag vill utan att det tar hundra år. Svårt att lämna syster och systerson kvar här nere. Elias har ju växt något så ofantligt mycket, och jag inser hur mycket jag missat under dom här månaderna jag inte sett honom.

Sen att komma upp till all skit igen känns bara så jävla... bajs. Här nere kan man få glömma bort allting för en kort stund. Men hemma blir man alltid påmind om allt crap.

Nåja. Orka whina. Det har varit en fin dag, och jag är sugen på Brämhults. Fina grejer!