Visst fan är det toppen att vara Yvette idag

Mamma kom hem. Dunsade ner på soffan och började glo på tv. Atmosfären som jag hade skapat när dom hade åkt, var som bortblåst. Jag frågade lite snällt vad det var (och varför var hon hemma redan!?). Hon började prata onormalt högt om att hon inte orkade vara "där ute". Dom var bara irriterade, sura och jobbiga. Bara så jävla arga.

Jaha, tänkte jag. Och du är värsta muntergöken eller? Hon är fortfarande irriterad och sur... fast bara på mig. När hon talar med mig låter det som att allt är mitt fel. Det är mitt fel att hela världen är grå.

Underbart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0