einzigartig

När han tittar på mig, då flackar min blick.
När han vänder sig bort, då glor jag som mest.
Och det är fel! Det är för fan inte så som det ska vara.
Så hade jag aldrig gjort med !?!?, till exempel.


Idag hade jag världens chans. Nja, kanske inte världens. Men jag hade en chans. Liten chans. But I just blew it away. Sanningen är den att jag blir så nervös. Fucking patetisk jag är. Men jag blir det. Nervös och så in i helvete osäker. Och jag klarar inte av att möta hans blick, för det känns som att han vet exakt vad jag tänker (är fan helt säkert på att han är världens mindreader).

Samtidigt som jag känner så här, känns det helt piss när jag vet. Jag vet så fan väl. Vet att det aldrig kommer gå. För varför skulle han vara intresserad av någon som jag? Inte för att jag tycker att jag är så jävla ful eller så, men jag är så jävla beige och grå. En liten kameleont som bara smälter in (med lite fiskekrokar här och där i fejset (ja, piercingar, förresten kan man göra en parantes i en parantes?)).

I'm going fucking insane here.

Får väl helt enkelt supa mig helt full och stöta på honom när vi ska på kryssningen i vår. Då kanske jag vågar. För i ett nyktert tillstånd ser det mörkt ut. Jag menar, det har ju gått ett bra tag nu (ask my friends ;-)).