När det inträffar

Är det inte helt underbart att jag blir så jäkla kissnödig precis när jag har målat naglarna (ja, jag kan sånt också, är en tjej för er som inte visste det)? Är det inte underbart överhuvudtaget när någonting händer, som helst inte skulle ha hänt vid det ögonblicket?

Fast mer underbart (utan en gnutta ironi) är det när någonting händer när man minst anat det, och när det behövs som mest. Tänker på i somras när jag träffade på Mutchi för första och enda gången. Vi skulle gå igenom pendeln och exakt det tåget satt en viss David i. Man ser på honom att han fortfarande tror att jag tycker om honom, men eh nej. I alla fall, så går jag och Mutchi där (han var förövrigt 195 cm lång och rätt biffig) och går förbi David. Helt oförberett. Han blir chockad, plus alla andra oldies från min gamla skola. Jag blir glad. Lycklig. Tjing. Där fick dom. Det finns faktiskt killar som blir intresserad av mig också. HA!

Tillbaka till det andra. Jag är så jäkla kissnödig, men vill inte förstöra naglarna nu när jag äntligen fixat dom. Vilket i-landsproblem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0