einzigartig

De senaste dagarna har jag tagit små tabletter. Det sägs att dessa små pillren ska ge en mer energi. Man ska bli piggare. Lite gladare. Jag har känt ungefär tvärtemot. Energin har runnit ur mig. Jag har blivit trött redan klockan fem på eftermiddagen. Och jag har blivit lite mer nedstämd. Bara tänkt på de mörkaste tiderna i mitt liv (skrev en text igår som ni ska få ta del av senare).

Jag har tidigare skrivit flera blogginlägg om dagen. Nu har jag inte skrivit något på, ja, bara två dagar. Men ändå. Vill inte att ni bara ska ta del av deprimerande inlägg som jag annars skulle ha skrivit. För jag har faktiskt tänkt på det här med bloggandet. Än en gång har jag funderat på vem/vilka jag faktiskt skriver för. Och jag har kommit fram till att jag skriver för min skull. Helt klart. Men jag skriver faktiskt för mina läser också. Jag vill att ni ska vara en del av mitt skrivande. Rätt så svårt när ni inte verkar ha några åsikter. Fast vem vill kommentera ett inlägg där det står "Idag drack jag en caffelatte, åt ett äpple och sprang tre meter på spåret". Förstår er.

För jag har hört att man ska skriva om det man själv vill läsa om i andra bloggar. Det kluriga är att jag inte riktigt vet vad jag vill läsa om. Det är mer skrivsättet som jag fastnar för. Skriver du fängslade om hur du drack din latte och åt ditt äpple, ja, då är jag fast. Det är inte själva innehållet som är det viktigaste för mig. Därför blir det ju svårare för mig att skriva skitbra inlägg. Fan vet jag hur man skriver en fängslade text.

Jag får väl helt enkelt... lösa det på något sätt.