einzigartig

det enda jag riktigt hör nuförtiden
är en vind som blåser genom staden
fast turisterna är borta går jag nästan aldrig ut
så jag väntar tills i morrnbitti
det är den tiden jag gillar bäst
då ska jag ta en promenad i parken

och när du ser på mig
är det knappt jag minns
ett enda öknamn dom kallade mig

Att jag inte kan lyssna på Håkan (eller Kent för den delen), när det han skriver är så vackert.
Det är tragiskt. Nu ska jag sova. Sussa sött, dröm blött.