Nyfunnen optimisthet

Tränade idag för första gången på några veckor. Var inte taggad alls när jag satt på pendeln, men när jag väl hade svettats klart och stod i duschen kändes det fan bra! De tidiga morgonena (stavning?). Stressen. Tröttheten. Alla besvär. Ja, det är värt det. För jag känner mig starkare och jävligt fräschare.

Det är något jag känt mig flera veckor. Okej, kanske inte stark, men fräsch. Jag tittar mig i spegeln och tänker att jag fan inte är så jävla ful ändå. Om jag ska vara helt ärlig, tycker jag att jag ser jävligt bra ut - om vi tänker ansiktet. Kroppen är jag rätt nöjd med också. Något extra fett på magen som måste försvinna, men annars... vad kan jag klaga på? Vill jag vara en pinne? Nej. Jag älskar mina kurvor. Hundra meter häcken. Runda lår. Höften. Lite att ta i. Fan så härligt!

Känn såhär ni också. Titta er i spegeln och säg till er att ni är jävligt snygga (för det är ni). Jag trodde inte på sånt fjanteri förut, men nu när jag har gjort det så höjs självförtroendet. Känner du dig trygg i dig själv, smittas det av på andra. Tycker du att du ser bra ut, syns det och många andra tycker det också.

Det viktigaste är ju att man älskar sig själv och sitt utseende. För det är din kropp som du bär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0