einzigartig

Känner ni igen det där att när man är intresserad av någon, börjar man analysera och överdrivna varenda lilla grej som personen säger och gör. Generellt kan jag tycka att det är lite smått roligt. Det liksom gör att jag har något att göra under min dag. Att jag har i alla fall något annat, utöver det som händer i min omgivning, att tänka och älta på.

För, oh herregud, vad han är intresserad av mig i min fantasivärld. Det är nästan galet! Men blickar man i verkligheten vet vi alla att det inte stämmer för fem öre… Fast jag vet inte. Tap that fo sho’ kan ju betyda mig. Eller dom andra pojkarna. And then he’s gay and well... yay for him that he’s finally found out...

Men jag måste erkänna att det kan bli jobbigt ibland. Ruskigt jobbigt. För jag analyserar inte en blick i fem minuter bara, utan mer fem dagar. Fem veckor. Jag tror vi tjejer är rätt bra på det (killar vet jag inte, jag är ingen kille så...). Vi liksom analyserar sönder varenda sak tills vi blir helt galna i huvudet.

Och även om jag är nästan hundra procent säker på att han inte är intresserad, har jag alltid tanken att tänk om... Bara tänk om ifall att det kanske fanns en liten chans att...

Nej, nu börjar jag analysera sönder saker igen. Jag blir galen. Ja, nu blir jag helt vrickad i huvudet. Kanske bara behöver sova lite.


För när allt kommer fram känner vi fan inte ens varandra. Han måste tycka att jag är läskig. För man ska inte kunna känna såhär för någon man inte känner. Det är inte normalt... Snälla, säg att jag har rätt.