einzigartig

Jag har börjat tänka på hur jag beter mig i vissa lägen. Vissa situation. Bland vissa människor. Det kan skilja sig väldigt mycket. Eller ja, inte så mycket men lite i alla fall. Men så är det väl för alla antar jag?

Främst gick tankarna åt hur jag är när jag med någon som jag är intresserad av - och det här händer varje gång har jag insett. Jag fattar egentligen inte vad jag håller på med då. För jag förvandlas till den ultimata barnsliga nörden. Samtidigt som jag inleder konversationer med någon annan, och pratar högt och ljudligt om saker... som... hur ska jag förklara?

Att det blir som att jag pratar att jag inte behöver den här personen. Att jag inte alls är intresserad och att jag fan hittar människor som vill ha mig jävligt mycket.

Så otroligt jävla fjantigt. Men det är så jag förvandlar mig. Hur fan ska jag få bot för det här beteendet? Jag hatar det. Nästa gång det händer ska jag fan inte prata. Ska ta mig fan hålla helt käft.

Oj oj oj...


Lite avkoppling för era ögonen bara ;-)

Det jobbigaste är ju (och sånt här ska man egentligen inte berätta, men jag är jag så...) att jag egentligen inte är romantisk av mig alls. Jag är inte världsbäst på att ge komplimanger. Jag är barnslig. Fjantig. Och har svårt att komma på samtalsämnen. Att jag ska vara helt ensam med en person jag tycker om skrämmer mig. Faktiskt. Nördigt, men sant. Fucking kallsvettas av bara tanken. Uha.

Och jag undrar; hur brukar ni bli när ni är i närheten av någon ni tycker om?