einzigartig

Å varje gång jag kommer på att det aldrig
kommer bli vi två, går jag sönder lite till...
Å lite till
Å lite till
Å lite lite till...

Ibland när jag lyssnar på en äkta, smörig tjejlåt som handlar om kärlek i alla former, undrar jag om killar kan sitta och tänka precis så som jag gör. Kan de känna den här hjälplösheten när de ser tjejen de tycker om? Kan de tänka på henne dag in och dag ut, bli galen och bara vilja gå fram till henne och göra det som faller dem in?

Sviktar deras självförtroende? Blir de avundsjuka på någon de inte känner? Smälter de när tjejen ler mot dem, ger dem den här blicken med stort B? Har de lätt att skita i någon och bara gå vidare?

Det finns så mycket jag skulle vilja veta, men som jag inte vågar fråga. Det är nästan lite pinsamt. Lite jobbigt. Plus att mystiken över det hela skulle försvinna helt... Men det kanske det skulle vara värt det? Jag är sämst på att tolka signaler. När vet man? Är det dags att gå vidare, eller ska jag fortsätta kämpa? Kan jag få honom att ändra uppfattning?

Måste erkänna att jag känner mig skitfjollig som har skrivit det här, men jag måste få ur mig allt. Det är kaos i mitt huvud.

Sean sade idag att normala människor är avslappnade. Jag frågade honom om jag var normal. Han svarade då att jag verkade vara avslappnad, så då var jag det. Men om det är så är jag allt annat än normal. För jag är inte avslappnad... någonsin. Alls.

Scratch, scratch... Ni behöver inte bry er.
Det var bara jag som råkade gå sönder lite till...