Trevlig promenad, Huvet
Gick en promenad nyss. Det var väldigt trevligt. Helt plötsligt, när jag gick mitt andra varv, började skratta. Och jag skrattade så jävla mycket att jag knappt kunde gå. Samtidigt som jag var så glad över att jag var helt själv vid det tillfället. Det var så jävla befriande att skratta, men jag har ingen riktig anledning till varför jag började göra det.
Senare, vid slutet av varvet, kom en liten pojke fram till mig. Han kan inte varit mer än typ... 5, kanske 6 år. Tittade på mig med sina stora ögon. Lät mig passera, men bara en kort stund senare sprang han efter.
Han: Heeeeeeeej
Jag: Hejhej
Han: Vad heter du?
Jag: Yvette
Han: Vaaaa?
Jag: Yvette
Han: Huvet?
Jag: Haha, ja precis
Säg den som har uppfattat mitt namn på en gång och kan uttala det perfekt. Och säg den som inte ha trott för en kort sekund att jag inte heter Huvet. Min mamma berättade att när jag föddes, och de bestämde sig för att jag skulle heta Yvette, klagade mina syskon och sade "Jag vill inte ha en syster som heter Huuuuvet" :-)
Kommentarer
Postat av: Cybéle
HAHAHAHAHAHHAAHA Huvet? XD
Trackback
