I got chills, they're multiplyin', and I'm losin' control...
Å jag minns hur jag satt i höstas och tänkte att det var så lång tid till sommaravslutningen. Det var ändå två hela terminer, och det fanns all tid i världen. Jag behövde inte stressa. Bara ta det lugnt och sakta gå framåt. Men nu sitter jag här. Förvisso är det inte sommarlov förrän om några veckor. Än har jag tid. Men tiden är pressad och jag vet inte om jag har fått ens har fått en första chans... har jag då fått en andra, tredje, fjärde chans?
Allt som jag har förekommit med är ett par klumpiga försök som varken har gått fram eller bak. Det känns som att det är jag själv i det här. Att jag försöker få mig själv avundsjuk på något bisarrt sätt.
Jag har förlorat en bit av mig själv.
Jag har funnit en ny sida av mig.
Jag har visat starka sidor.
Jag har visat svaga.
Massor, massor av svaga sidor.
Jag har varit som ett from lamm.
Jag är så rädd.
Jag är så liten.
Jag har varit självisk.
Jag har försökt för mycket.
Jag har försökt för lite.
Alldeles för mycket för lite
Som ni ser: jag vill så gärna tro att det handlar om andra men det handlar om mig. Ser ni hur egoistisk jag är? Är det bra? Är det dåligt? Å jag funderar och jag tänker. Vem vill bli ihop med en stor egoist?
Fast det är ju inte så att jag blir förbannad om jag inte får som jag vill. Jag vill att andra ska må bra. Vill gärna vara där som en hjälpande hand för andra... Är det då bra egoist jag har då?
Jag är förvirrad.
Kommentarer
Trackback
