Ruta ett

Det känns som jag är tillbaka på ruta ett angående min piercing, fast det är lite värre den här gången (ja, jag kommer tjöta om piercing tills det blir bättre... om det nu blir det). Det känns som själva hålet har domnat bort... uh, det där låter så fel... I alla fall... Det är inte så jävla bra att det är varigt va? Det så kallade läkningstiden ska vara klar nu, men det är den ju knappast.

Seriöst... det här känns piss. Om jag är tvungen att ta bort den... Alltså... Det känns ju ändå som att ta bort en del av mig. En liten bit som gör mig till en hel Yvette.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0