Detta är ett personligt meddelande
Kära CB!
Du ska bara veta hur mycket jag saknar våra samtal, dina (inte alltid ;-)) kloka ord, stöd men främst så saknar jag dig! Du är en av dom få som verkligen orkar med mig och mina funderingar. När jag vill få en alldeles uppriktig och verklighets-käftsmäll vänder jag mig alltid till dig. För jag vet att du ger mig den. Men så ska vi inte bortse att du faktiskt försöker se det positiva i en situation när jag verkligen behöver det. Å det är helt otroligt att du faktiskt lyckas ta fram optimisten som finns inom mig.
Du vet allt om mig och lite till... Eller åtminstone mer än någon annan om man inte bortser från mig själv då. Men helt ärligt vet jag inte om jag vågar kalla dig min allra bästa vän, för jag vet inte det. Å jag vågar inte påstå att jag inte skulle kunna leva utan dig, och att vi alltid kommer vara vid varandras sida livet ut. För jag vet inte. Inte du heller.
Men jag vet att nu när jag har dig i mitt liv blir jag mer än lycklig när jag tänker på det. Vi kanske inte kommer vara där 'til the end men i alla fall jag kommer kämpa för det. Kämpa för att hålla kvar någon som förändrat mitt liv och tankar drastiskt. Fått mig att se i ett större perspektiv.
Å när jag skriver det här som jag kommer skriva, vet du att jag menar dem orden. I alla fall nu. I alla fall idag och säkerligen imorgon också. För ingen har fått mig att säga de orden in real life än du (om man inte bortser från min mamma och syskon så klart + en till, haha).
Jag älskar dig.
(tänk vad en liten vistelse i götet kan göra. Jag kommer i närkontakt med mina alldeles äkta känslor... det är ovanligt)
Du ska bara veta hur mycket jag saknar våra samtal, dina (inte alltid ;-)) kloka ord, stöd men främst så saknar jag dig! Du är en av dom få som verkligen orkar med mig och mina funderingar. När jag vill få en alldeles uppriktig och verklighets-käftsmäll vänder jag mig alltid till dig. För jag vet att du ger mig den. Men så ska vi inte bortse att du faktiskt försöker se det positiva i en situation när jag verkligen behöver det. Å det är helt otroligt att du faktiskt lyckas ta fram optimisten som finns inom mig.
Du vet allt om mig och lite till... Eller åtminstone mer än någon annan om man inte bortser från mig själv då. Men helt ärligt vet jag inte om jag vågar kalla dig min allra bästa vän, för jag vet inte det. Å jag vågar inte påstå att jag inte skulle kunna leva utan dig, och att vi alltid kommer vara vid varandras sida livet ut. För jag vet inte. Inte du heller.
Men jag vet att nu när jag har dig i mitt liv blir jag mer än lycklig när jag tänker på det. Vi kanske inte kommer vara där 'til the end men i alla fall jag kommer kämpa för det. Kämpa för att hålla kvar någon som förändrat mitt liv och tankar drastiskt. Fått mig att se i ett större perspektiv.
Å när jag skriver det här som jag kommer skriva, vet du att jag menar dem orden. I alla fall nu. I alla fall idag och säkerligen imorgon också. För ingen har fått mig att säga de orden in real life än du (om man inte bortser från min mamma och syskon så klart + en till, haha).
Jag älskar dig.
(tänk vad en liten vistelse i götet kan göra. Jag kommer i närkontakt med mina alldeles äkta känslor... det är ovanligt)
Kommentarer
Trackback
