einzigartig

Ni ska bara veta hur många gånger jag har loggat in och ut på blogg.se för att skriva ett inlägg... Men det har, som ni märkt, inte blivit av. Hela dagen har gått nedför och jag kan inte greppa varför. Det har inte hänt något speciellt, bara det att varje gång jag ser... Så sticker det till lite i hjärtat.

Dunk dunk skratch dunk dunk skratch dunk dunk skratch...

Jag vet att man ska stå för sina handlingar och jag gör det, bara det att jag ångrar mig. Radera. Control-Alt-Delete. Ångra det jag sa. Minns det bara inte. Sudda ut mina ord. Jag ville inte att du skulle få veta, men det bara slank ur mig ändå. Jag tycker inte om dina blickar. Jag tycker inte om den här känslan mellan oss två efter att jag råkade berätta.

Det känns bara så fel alltihop. Berättade du för alla andra? Berätta du det jag sa? Det var ju liksom som en liten hemlighet fast jag inte sa det helt öppet. Förstod du det, eller spred du ut det? Gjorde jag det jobbigt för dig? Förändrades din bild av mig? Var du verkligen redo? Vi känner ju knappt varandra...

Å det tragiska med detta som jag har skrivit är att det kan passa in två människor, men med två helt olika historier bakom sig. Det enda dom har gemensamt är att jag skulle ha tigit och inte berättat för dom.

För ni var inte redo. Jag var inte redo. Dunk dunk skratch... Jag är en sådan idiot.