Nananana pokemoooon

Jag vet inte hur det kom sig, men helt plötsligt började jag tänka på grabbarna som ringde om pokemon. Jag tror att dom alltid på nåt sätt kommer vara inristade i mitt hjärta, haha.

Det börjar med att klockan var halv två på natten. Min mobil ringer. Känner inte igen numret. What the hell...? Trycker på luren och svarar, då ett grabbgäng börjar sjunga en pokemonlåt.

*de sjunger jättevackert och fint*
allesammans: HEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!
jag: hahaha, hej?
nån: vad vet DU om pokemon?
jag: ehh... ingenting
nån: VA!? hur kan du inte veta nåt om pokemon?
jag: öh... är inte så intresserad
nån: alltså... driver du med mig?
så babblar dom på...
nån: men seriöst... driver du? vet du inte vad pokemon är? flera miljoooner människor vet vad pokemon är!!!
jag: hahahah, men då behövs väl inte jag?

Å dom var så söta (men lite irriterande). Jag dog av skratt. Plus att jag knäckte en av dom vid något tillfälle, och alla började skratta som fan. Sen när dom började prata lite interna saker med varandra, tryckte jag bort dom.

Nästan så att jag önskar att dom skulle ringa igen. En lite färgklick i mitt liv. Synd bara att jag har bytt nummer...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0