Stalkervarning eller charmigt?

Jag, Mikaela och Tony diskuterade igår... Eller diskuterade och diskuterade men ändå... För ett tag sedan fick jag en killes mobilnummer, som jag tyckte om, av en vän. Dock fick jag det mot min vilja, och hon visste absolut inte att jag tyckte om honom. Bara några dagar senare raderade jag numret, för att jag kände att jag antagligen varken skulle ringa eller smsa honom.

Det var när jag berättade det här som min syster blev helt upprörd och bara "Men Yveeeette, varför raderade du det för?!?". Och jag försökte förklara mig... Alltså... jag vet inte hur jag ska formulera mig så att det låter bra...

Men skulle ni känna lite stalkervarning, eller skulle ni tycka att det var charmigt att någon försökt få tag på erat nummer på egen hand för att ringa er? Gosh, vilken lång mening det där blev. Jag känner stalkervarning. Jag vill hellre få numret av personen i frågan (det skulle vara så... mysigare på nåt sätt). Mikaela och Tony tycker att det skulle vara charmigt. Men fan, vill man verkligen visa så tydligt att man är så på?

Sedan får man inte glömma att jag faktiskt inte kände personen så väl. Vi hade väl bara utbytt någon mening då och då, men jag tror inte att han för en miljon skulle falla för en sån som jag. Vi är helt enkelt två helt element. Eld och Vatten.

Så... tycker ni att jag var helt dum i huvudet som raderade eller...? Jag måste ändå erkänna att jag inte ångrar det ett piss, för jag VET att jag aldrig skulle ringa till någon så där huxflux. Och vad skulle man säga? Öh, tjena... Vi har aldrig pratat eller nåt sånt där... men eh... hej. Allt bra? HEHEHEHE.

Nä, skulle inte tro det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0