Mirakel
Idag inträffade en sak som aldrig har hänt förut. Jag grät för första gången till en låt. Eller ja, jag har gråtit till låtar förut, men då är det aldrig till själva låten. Det är mer ett minne, händelse eller människa som jag förknippar till låten som gör att jag blir till en mänsklig vattenslang.
Men idag... idag grät jag till själva låten. Det är konstigt egentligen eftersom jag har lyssna på låten förut. Kanske var just den här gången som jag verkligen insåg vad den handlade om. Fast jag vet ej fan om det var till själva texten jag grät till, eller om det var till melodin eller Marcus Bergs underbara röst.
Jag säger ju det; han har framkallat känslor inom mig som jag aldrig känt förut... Eller att han har öppnat dom sinnena i alla fall.
För samtidigt som jag började grina visste jag inte om det var för att jag blev ledsen eller om det var någonting annat.
Äsch, jag vet ingenting... Jag grät i alla fall till en låt.
Jävla hormoner...
Men idag... idag grät jag till själva låten. Det är konstigt egentligen eftersom jag har lyssna på låten förut. Kanske var just den här gången som jag verkligen insåg vad den handlade om. Fast jag vet ej fan om det var till själva texten jag grät till, eller om det var till melodin eller Marcus Bergs underbara röst.
Jag säger ju det; han har framkallat känslor inom mig som jag aldrig känt förut... Eller att han har öppnat dom sinnena i alla fall.
För samtidigt som jag började grina visste jag inte om det var för att jag blev ledsen eller om det var någonting annat.
Äsch, jag vet ingenting... Jag grät i alla fall till en låt.
Jävla hormoner...
Kommentarer
Trackback
