einzigartig

är ett ord som jag måste börja använda alldeles mer. Det är lika sällsynt att jag säger ordet "Tack" som "Jag älskar dig" och verkligen menar det.

Jag har så himla svårt att tacka och ta emot. När någon säger något. Ger mig komplimanger. Ger mig positiv feedback. Det blir liksom oftast... typ...

- Vad söt du är!
- Haha, yeah right...

Eller:

- Du skriver verkligen jättebra!
- Jasså? Jag tycker att jag skriver skitdåligt... bla bla

Det går bara emot att säga ordet "tack". Jag missbrukar orden "förlåt" och "ursäkta" alldeles för mycket. Säger förlåt för allt nästan. Om jag råkar peta på någon på tåget. Ooooj, förlåt!

I alla fall. Komplimanger. Jag kan inte ta emot komplimanger och det är egentligen inte så konstigt om man tänker efter. Brukar aldrig (nästan aldrig) få höra in real life att jag är söt eller fin eller något sånt där. Internet däremot brukar det komma ibland, och det är alltid lika roligt... Meeen, bilder kan vara retuscherade, trixade och inte alls likna mig. Så då får jag en komplimang för någon som inte är jag.

Så skulle det komma en dag då en kille faktiskt kom fram och gav mig en komplimang skulle jag antagligen skratta bort det och bara "hahaha, jadu...". Jag menar, när jag var mindre var jag lite halvt mobbad i cirka 7-8 år. Det går inte bara bort sådär.

Fast... jag vet inte. Jag försöker ge fler komplimanger själv in real life. Ni vet... såna här små saker. "Fin tröja", "Jäklar vad du passar i det där", "Ny frisyr? Skitsnyggt!". Man märker ju att folk blir glada.

Som jag har skrivit förut: Mer komplimanger folks och jag ska börja tacka för dem :)