einzigartig

Jag funderar på om vissa saker sitter psykiskt. Att om man inte vet någonting så är det ingen fara, men så fort man vet att det är så blir det andra bullar...

För jag tänker... Min bror hatar verkligen svamp. Han tycker att det är extremt äckligt och äter inte mat som innehåller svamp (oavsett om man känner smaken eller inte). Så skulle vi värma på en köttpaj idag. Och han utbrast "Skönt att den inte innehåller majs eller svamp eller nåt sånt skit". Jag var då tvungen att titta på innehållsförteckning vad den innehöll, och läste att den innehöll champinjoner. För att se om han kände av svampsmaken sa jag inte till honom att den innehöll champinjoner.

Vi värmde på. Han gick och satte sig vid vardagsrummet och när jag kom in frågade jag "Var den god?". Självklart var den det. Han smaskade på. "Det här är fan den godaste pajen jag har ätit någonsin... Och jävligt skönt att den inte innehöll majs eller sånt skit".

Johodu... Det där att han inte tycker om svamp och att han känner av svampsmaken måste ju sitta i hans psyke. Eftersom han inte kände av svampen i pajen.

Rolig ironi.