einzigartig

Idag kom min lärare i textkommunikation fram till mig och sade "Yvette, du borde bli en copywriter". Jasså du, tänkte jag. Var det någon slags uppmuntran till att fortsätta med textkommunikation b? Tittade på henne med en skeptisk blick, så fortsatte hon "Jag läste din rapport till mediekommunikation, och dina förslag var ju skitbra! Du kan det här".

HA! Så det var inte fel på mig. Mina förslag var bra. Nu fick hon faktiskt reda på att jag hade försökt med mina texter, men på vägen gick något snett. Nu fick hon faktiskt reda på att jag inte bara hade suttit och blickat mot en vägg och tänkt på typ insekter.

Det är rätt synd att ni aldrig får ta del av mina bra texter. När jag skriver bra (tydligen). Man kanske ska våga lägga ut en text här? Min krönika om Stockholm VS Bålsta. Men jag vet inte. Det känns inte så jäkla lockade förtillfället.

Har i och försig en massa diker som jag kanske vågar bjussa på. Men nej ... Det känns inte så lockade heller. Dom känns ju rätt ... vad kan man säga? ... privata? För mycket jag? För många känslor inblandat? Fast jag kan skriva in en ... Men den skrev jag typ i åttan, nian.

Jag avundas alla som får in alla ord helt klockrent i en dikt. Mitt låter bara bajs. Ihopkletat. Mundiarré. Eller vad man nu vill kalla det. Jag vill också kunna några riktigt fräsiga ord. Det är så jäkla synd att mitt ordförråd är så litet. Borde köpa mig en ordbok men har inte råd. Om ni vill får ni gärna lägga en slant i min burk :)


Meningslösa
är de ord du säger till mig

Smärtfullt
behandlar du mig

Hatfulla
är de blickar du ger mig

Du
är jag