Just idag är jag stark... eller va?

Jag vet inte om jag klarar av det här. Seriöst. Jag är bestämd, men varje gång. Varenda jävla gång. Gosh. Muren rivs inte helt ner, men den liksom vittrar sönder bit för bit.

Måste gå och köpa en tändare innan det är försent. Innan jag ångrar. Jag måste göra det här. Precis exakt just nu. Det är dags att säga farväl...

Fan! Så. Jävla. Tungt. Att. Jag. Går. Sönder. Ännu. Mer.

Men nu går jag. Det här är slutet... Detta kapitel är avslutat. Och det är något som måste vara det. Det vet både du och jag... eller ja, jag i alla fall.

The end.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0