Gott nytt år.
31 december. Sista dagen på året. Sista 2008. Jag ska andas in det allra sista från detta år. Alla 366 dagar. Andas, andas, andas.
Att börja ett nytt år är alltid svårt för mig. Spännande. Men jobbigt. Jag har svårt att släppa saker. Separationsångest. Har svårt att låta människor gå. Kämpar till det allra sista och gärna en liten bit till.
Men nu. Ett nytt år alltså. Sista inlägget för detta år. Jag vill egentligen att det ska vara det mest perfekta. Det kommer det inte bli. Jag vill sluta med det perfekta ordet. Kommer det bli så? Nej, antagligen inte. Jag strävar efter perfektionism, men i slutändan blir jag ändå nöjd med det jag har åstadkommit. Även om allt gick åt helvete på vägen och det inte blev det jag önskade från början.
Kanske är det DET som kallas för perfekt. Det blev inte som planerat, men ändå är man nöjd med slutprodukten.
Någonstans på vägen är jag helnöjd med detta år. Trots allt. Den har varit guppig och gropig, men jag har kommit framåt. Jag står här vid mållinjen och är på väg till ett nytt lopp. En ny väg. Kanske är det mer uppförsbacke. Kanske är det mer nedförsbacke. Kanske är det mer gropigt. Kanske är det mer lätt. Jag vet inte. Skulle vara tråkigt om jag visste.
Men detta vill jag säga Gott Nytt År! Låt oss ta ett steg framåt i framtiden. Och jag skulle gärna vilja avsluta detta inlägg med de finaste orden jag vet och en bild på mig själv (och till dess: Vi ses nästa år!):
Frid, respekt, honungsmupp, bajs.
Att börja ett nytt år är alltid svårt för mig. Spännande. Men jobbigt. Jag har svårt att släppa saker. Separationsångest. Har svårt att låta människor gå. Kämpar till det allra sista och gärna en liten bit till.
Men nu. Ett nytt år alltså. Sista inlägget för detta år. Jag vill egentligen att det ska vara det mest perfekta. Det kommer det inte bli. Jag vill sluta med det perfekta ordet. Kommer det bli så? Nej, antagligen inte. Jag strävar efter perfektionism, men i slutändan blir jag ändå nöjd med det jag har åstadkommit. Även om allt gick åt helvete på vägen och det inte blev det jag önskade från början.
Kanske är det DET som kallas för perfekt. Det blev inte som planerat, men ändå är man nöjd med slutprodukten.
Någonstans på vägen är jag helnöjd med detta år. Trots allt. Den har varit guppig och gropig, men jag har kommit framåt. Jag står här vid mållinjen och är på väg till ett nytt lopp. En ny väg. Kanske är det mer uppförsbacke. Kanske är det mer nedförsbacke. Kanske är det mer gropigt. Kanske är det mer lätt. Jag vet inte. Skulle vara tråkigt om jag visste.
Men detta vill jag säga Gott Nytt År! Låt oss ta ett steg framåt i framtiden. Och jag skulle gärna vilja avsluta detta inlägg med de finaste orden jag vet och en bild på mig själv (och till dess: Vi ses nästa år!):
Frid, respekt, honungsmupp, bajs.
Kommentarer
Trackback
