Crash crash boom
Att ta första steget är nog ett bland det svåraste steget man tar - enligt mig. Tänk dig att du är galet intresserad av en person, du vet inte om personen vet att du existerar eller inte, och det enda du vill är att få gå på en liten dejt med honom/henne. Hur fan ska man göra? Ja, det lättaste är ju att gå fram och fråga såklart, men man vill ändå vara lite säker så att man inte får världens rådumpning... eller?
Jag har hört många gånger (av killar) att tjejer generellt är elakare än killar. Det tror inte jag på. Samt har jag fått höra att tjejer har lättare att gå vidare efter att ha fått ett "nej" än killar. Det tror jag inte på heller. De tror inte att vi är rädda för att bli riktigt jävla dissade. Nej, vi är inte rädda... bara helt jävla skräckslagna.
Japp, för det är vi. I alla fall jag. Varför skulle vi kunna ta en dissning lättare än en kille? Hade det varit så hade jag förfan gått runt och flirtade med var och varannan kille. Men nu gör jag inte det. Har inte samvetet till det heller. Förresten är jag ändå galet intresserad av någon som obvious inte tycker om mig. Jag borde definitivt gå vidare, jag vet, men det är svårt.
Nej, för någon dag - innan studenten - ska jag ta modet till mig och... ja, åtminstone prata med duden, hahahaha. Men det är ett lång bit kvar till dess. Usch.
Det första steget känns så långt borta...
Kommentarer
Trackback
