Vart tog alla normala killar vägen?
Igår, dagen i all ära... Allt börjar med att jag träffar en kille på Bålsta Station. Vi pratar lite. Han verkade lite retarded men jag tänkte ge honom en chans ändå. Han hoppade av vid Jakobsberg och vi bestämde att vi skulle dra en fika på kvällen.
Åkte in till stan och träffade Chalisa vid Åhlens. Gick till Ung08 som sög pungsvett. Det var verkligen tråkigt och jag kände mig som en gammal kärring när jag gick där. Inte så jävla hipp för min del.
Men vi spådde oss i alla fall och jag tycker fortfarande hur skrämmande hon berättade allt. Allt bara stämde in... Ja, förutom några detaljer som stod om hästens år och dess karaktär.
I alla fall... efter det åkte vi till Globen för att käka på Subway, vilket var så jävla gott! Satt där ett tag. Drog tillbaka till Ung08 för att titta på Jakob Öqvist. Han är skitbra! Anywho, det tog slut. Jag och Chalisa umgicks lite efter och sedan drog jag till Gamla Stan för att träffa den här killen. Låt oss kalla honom för Mutchi.
Alltså, jag träffade honom mest för att hans kompis var tatuerare och vi skulle prata pris och så med honom. Men ganska snabbt insåg jag att jag hade blivit totally screwed, så jag la på min kaxig attityd och var ganska dryg.
Han sa att han bara ville vara min vän, och jag kände att det var skönt för jag var inte intresserad what so ever. Ganska snabbt insåg jag att så var inte fallet i alla fall, fastän han upprepade det ett x antal gånger under kvällen.
Jag menar... Jag är ingen mind-reader, jag läser inte av killar så jävla lätt... Men det känns inte så vänskapligt när det sitter någon och berättar hur underbar en är. Hur vacker en är. Ooooh, vilka vackra händer du har. Trevlig personlighet. När man ska sätta på en skala hur snygg personen i frågan är. Snygg klädstil!?!
"Du är så snygg. Du är så vacker. Du har så fina händer. Du är en så underbar person. Jag kan inte förstå hur någon inte kan tycka om dig. Du är så trevlig. Så vacker personlighet. Vackra ben. Vackra tuttar (!!!). Du passar så bra i din piercing. Så jävla roligt att vi träffade på varandra. Vilket trevlig kväll vi har. Vilken rolig kväll vi har. Visst har vi roligt? Visst har vi det bra? Va va va va va va va va? Visst har vi det?".
Och ni vet... det här sa han minst hundra gånger om och jag överdriver inte.
Det pinsamma med hela det här är att jag faktiskt gick med på att dricka 3,5 (HAHAHAHA) i en random park vid Gullmars. Fan, kunde ingen jag kände (eller var i bekantskap med) bara råka gå förbi och rädda mig? Nej, tydligen inte.
Samtidigt som jag funderar över varför, VARFÖR, råkar jag alltid ut för jävla psychos? Kan ingen jävla normal kille stöta på mig? Nej men tydligen inte. Jag passar tydligen bara med retardeds.
Hela sommaren. Retarded. Retarded. Retarded. Jag blir så sne.
Åkte in till stan och träffade Chalisa vid Åhlens. Gick till Ung08 som sög pungsvett. Det var verkligen tråkigt och jag kände mig som en gammal kärring när jag gick där. Inte så jävla hipp för min del.
Men vi spådde oss i alla fall och jag tycker fortfarande hur skrämmande hon berättade allt. Allt bara stämde in... Ja, förutom några detaljer som stod om hästens år och dess karaktär.
I alla fall... efter det åkte vi till Globen för att käka på Subway, vilket var så jävla gott! Satt där ett tag. Drog tillbaka till Ung08 för att titta på Jakob Öqvist. Han är skitbra! Anywho, det tog slut. Jag och Chalisa umgicks lite efter och sedan drog jag till Gamla Stan för att träffa den här killen. Låt oss kalla honom för Mutchi.
Alltså, jag träffade honom mest för att hans kompis var tatuerare och vi skulle prata pris och så med honom. Men ganska snabbt insåg jag att jag hade blivit totally screwed, så jag la på min kaxig attityd och var ganska dryg.
Han sa att han bara ville vara min vän, och jag kände att det var skönt för jag var inte intresserad what so ever. Ganska snabbt insåg jag att så var inte fallet i alla fall, fastän han upprepade det ett x antal gånger under kvällen.
Jag menar... Jag är ingen mind-reader, jag läser inte av killar så jävla lätt... Men det känns inte så vänskapligt när det sitter någon och berättar hur underbar en är. Hur vacker en är. Ooooh, vilka vackra händer du har. Trevlig personlighet. När man ska sätta på en skala hur snygg personen i frågan är. Snygg klädstil!?!
"Du är så snygg. Du är så vacker. Du har så fina händer. Du är en så underbar person. Jag kan inte förstå hur någon inte kan tycka om dig. Du är så trevlig. Så vacker personlighet. Vackra ben. Vackra tuttar (!!!). Du passar så bra i din piercing. Så jävla roligt att vi träffade på varandra. Vilket trevlig kväll vi har. Vilken rolig kväll vi har. Visst har vi roligt? Visst har vi det bra? Va va va va va va va va? Visst har vi det?".
Och ni vet... det här sa han minst hundra gånger om och jag överdriver inte.
Det pinsamma med hela det här är att jag faktiskt gick med på att dricka 3,5 (HAHAHAHA) i en random park vid Gullmars. Fan, kunde ingen jag kände (eller var i bekantskap med) bara råka gå förbi och rädda mig? Nej, tydligen inte.
Samtidigt som jag funderar över varför, VARFÖR, råkar jag alltid ut för jävla psychos? Kan ingen jävla normal kille stöta på mig? Nej men tydligen inte. Jag passar tydligen bara med retardeds.
Hela sommaren. Retarded. Retarded. Retarded. Jag blir så sne.
Kommentarer
Trackback
