Tuffa tider

Jag lovade mig själv att aldrig gråta igen. Än så länge har jag klarat det. Det har nästan brustit. Men jag har klarat det. Allt jag behöver är att inte tänka på dåtiden. Bara blicka framåt. Och kanske bara tänka på alla bra minnen. Inget mer.

Så fuck myself. Nu ska jag försöka gå mot ljusare tider :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0