einzigartig

Om ni vill se en helt slut och svettig Yvette (om ni nu inte har fått träffat på henne ;-)), ska ni följa med när jag går på lättgympapassen. Det är inte lättgympa, jag lovar! Man blir så jäkla död. Speciellt om man är skitotränad. Men fyfan vad roligt det är! Så himla befriande och härligt som helst.

I alla fall. Just nu sitter jag och skriver lite på mitt tal till svenska nationella. Mina nervositetnerver rycker lite för det här kommer bli... öppet. Folket som kommer sitta i det rummet när vi ska hålla talet, kommer få veta saker om mig som ingen, absolut ingen, vet om mig. Det är lite läskigt, men det är något jag måste få ur mig. Å det bästa är att jag vet att dom som sitter där inte kommer dömma mig. Dom kommer inte titta snett på mig, och jag känner att dom inte kommer berätta för någon vad jag har pratat om.

Talet ska vara mellan 4-6 minuter. Det kommer jag klara lätt, men det som är lite svårt är att få ihop alla bitar till en rullande text utan något hack. Men det kommer nog gå bra. Å jag tänkte skriva ner en liten, pytteliten, del av det jag ska säga :-)

"(...) ljuset som hade bländat mig kom inte från någon stark sol, utan från en atombomb som slog ner.

Slog ner mitt sinne, mitt minne och känslor. Träffade mig rakt i hjärtat och gjorde mig till glassplitter."


Ha det gött mos!
Pusshaj!