Det bästa utav mig finns djupt i mina sämsta sidor
Jag gick ut på en promenad som typ en sorts helande och hjälpande terapi. Försökte hitta sympati inom mig själv riktad till... tja, mig. Tycka synd om mig själv lite grann och försöka förstå varför han beter sig så som han gör mot mig.
Det slutade med att jag var helt pissed off på mig själv. Totalt förbannad och jag skrek ut till mig själv om alla mina dåliga sidor.
För inte nog med att jag har ett rövhål till ansikte, är 40 meter bred, sminket rinner och jag svettas som en gris 3/4 av året... Nej nej, jag har ett ruttet hjärta. Min själ har jag sålt till djävulen himself. Å jag har själv inte utseendet eller kroppen till att vara så ytlig och ha så många krav som jag faktiskt har. Jag är sjukt patetisk.
Har bara lust att dra ut en kopia ur mig själv, och bara mosa och möblera runt i min kopias face att jag knappt känner igen mig själv. Samtidigt som jag nynnar "Nu ska jag ändra på mig. På tisdag ska jag flytta ut ur mig själv, och vända andra kinden, dagen ska jag sänka blicken".
Men sedan när jag slått sönder mig själv och ser mig själv liggandes där på gatan, helt blödande och i smärta, ska jag sätta mig på huk bredvid mitt ansikte och fortsätta "Nej du kan ändra på dig. På tisdag kan du flytta ut ur dig själv, och vända andra kinden, dagen ska du sänka blicken". Sedan ska jag gå därifrån med rak, stolt rygg medan jag låter mig själv ligga där och förblöda.
Det slutade med att jag var helt pissed off på mig själv. Totalt förbannad och jag skrek ut till mig själv om alla mina dåliga sidor.
För inte nog med att jag har ett rövhål till ansikte, är 40 meter bred, sminket rinner och jag svettas som en gris 3/4 av året... Nej nej, jag har ett ruttet hjärta. Min själ har jag sålt till djävulen himself. Å jag har själv inte utseendet eller kroppen till att vara så ytlig och ha så många krav som jag faktiskt har. Jag är sjukt patetisk.
Har bara lust att dra ut en kopia ur mig själv, och bara mosa och möblera runt i min kopias face att jag knappt känner igen mig själv. Samtidigt som jag nynnar "Nu ska jag ändra på mig. På tisdag ska jag flytta ut ur mig själv, och vända andra kinden, dagen ska jag sänka blicken".
Men sedan när jag slått sönder mig själv och ser mig själv liggandes där på gatan, helt blödande och i smärta, ska jag sätta mig på huk bredvid mitt ansikte och fortsätta "Nej du kan ändra på dig. På tisdag kan du flytta ut ur dig själv, och vända andra kinden, dagen ska du sänka blicken". Sedan ska jag gå därifrån med rak, stolt rygg medan jag låter mig själv ligga där och förblöda.
Kommentarer
Postat av: Anna
Oj.. jag känner igen känslan så väl men du är väl medveten om att det bara är spöken i ditt huvud som pratar väl? Jag känner ju inte dig men jag tror knappast att du är en så dålig människa så vidare du inte har mördat någon eller liknande. :(
Tack så jättemycket underbara du för kommentaren i min blogg, jag blev väldigt glad. Jag äter inte strikt efter GI men jag försöker hålla ner kolhydraterna så mycket det går. Sen går jag långa promenader varje dag och simmar nångång i veckan. Jag tror inte att det måste vara så svårt så länge man inte stressar och gör det på rätt sätt. :)
Ta hand om dig och kika gärna tillbaka, jag kommer tillbaka hit iaf. :) Kram i mängder!
Trackback
