Welcome

Jag har saknat bloggandet något så otroligt mycket. Fast den här gången kommer jag nog antagligen inte vara lika aktiv. Inte skriva varje dag. Kanske inte ens varannan dag. Bara ha den för att skriva av mig. Förhoppningsvis kommer det få mig att må bättre.

Hösten är här. Jag kan känna det otroligt mycket. Den har krypit in alldeles under min hud och stannat kvar där. Den gör så att jag känner mig alldeles grå ... eller är det beige? Nej, grå är en mycket tråkigare färg. Beige har ändå en någorlunda färg i sig som är mer färgstarkt än grå. Lång fundering på en tråkig grej.

I skolan går allt bajs. Min ph, mentor, klassföreståndare or whatever ni kallar det, är kass. Hon förstår mig inte och kan verkligen inte ta emot kritik. Nej, för allt är ju mitt fel. Only mine. Så är det. Du är kass, Yvette. Kass.

Övrigt är väl allt lite så där... Dunnoigt. Jag är ensam. Fast jag har ju mamma. Men utöver det känner jag mig ensam. Något så otroligt mycket, fastän jag har mina underbara vänner (My life would be worthless without you guys).

Ja ja, mer kommer väl sen någon gång. Vi höres!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0