einzigartig

Det var så svårt att öppna ögonen när vi sakta in mot stationen i Bålsta. I det ögonblicket insåg jag hur trött jag verkligen är. Att öppna ögonen då och sedan kliva ut i den kyliga atmosfären är inte det bästa. Kallt som fan.

Och på bussen hem... Mes till pappa måste jag säga. Han skulle säga åt sin unge och det lät så mesigt när han sa till på skarpen. "Alex, sitt stilla", "Alex, gör inte så...gör inte det där". Alex Alex Alex. Jag hade bara lust att greppa tag i Alex, titta honom i ögonen och bara "Alex, lyssna...". Hur min fortsättning skulle vara får ni lista ut själv.

Nu är jag klar med mediekommunikation, tjoho! Det känns så jävla skönt! Nu är det bara en massa annat shit som behövs göra, urgh. Längtar inte tills imorgon... inte första delen av dagen i alla fall. Filosofi. Fil o sofi. Ni hör ju själva.

Ska snart hoppa in i duschen. Det däremot är mysigt!
Bye bye!