En helt vanlig söndag
Det kallas tvivlar, det där som stör. Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör och jag ser hur du tänker på nåt...
Har inte hänt så mycket idag förutom den där lilla händelsen när jag skulle passa ett litet barn. Oj oj, och ändå ville hon att jag skulle leka med henne sedan. Fast jag satte på en film. Enklare så. Jag är inte bra på att leka med barn. Tycker synd om mina framtidsbarn (om jag nu kommer få några), hehe.
Tänkte plugga järnet idag. Tror ni att det hände? Nej, just det. Jag orkar inte plugga. Studiemotiverad? Hahaha, knappast. Är så jävla pisstrött på lektionerna och mina lärare att det inte är sant. Upplägget och allt. Allt bara suger. Och jag vet inte ens vad jag vill bli. Så jag går en linje där jag känner att allt bara känns bortkastat. Så varför går jag kvar? Varför hoppar jag inte av för? Helt ärligt så vet jag inte. Jag går där för att människorna är trevliga - bortsett från lärarna.
Har skalat upp hela min häl idag också när jag var ute och gick. Sex kilometer i dom där skorna går jag aldrig mer igen. Dom två sista kilometrarna gjorde så jävla ont, att jag gick som en full hoe (då kan ni skapa en bild på hur ful jag såg ut att vara - mer än vanligt alltså). Fy fan! I alla fall, ska sova nu. Sussa sött, dröm blött. Så ses vi förhoppningsvis imorgon. Puss!
... Hur du längtar dig bort som en fågel i bur. En obehaglig distans, en konstig känsla nånstans. Det känns tomt - eller hur?
Har inte hänt så mycket idag förutom den där lilla händelsen när jag skulle passa ett litet barn. Oj oj, och ändå ville hon att jag skulle leka med henne sedan. Fast jag satte på en film. Enklare så. Jag är inte bra på att leka med barn. Tycker synd om mina framtidsbarn (om jag nu kommer få några), hehe.
Tänkte plugga järnet idag. Tror ni att det hände? Nej, just det. Jag orkar inte plugga. Studiemotiverad? Hahaha, knappast. Är så jävla pisstrött på lektionerna och mina lärare att det inte är sant. Upplägget och allt. Allt bara suger. Och jag vet inte ens vad jag vill bli. Så jag går en linje där jag känner att allt bara känns bortkastat. Så varför går jag kvar? Varför hoppar jag inte av för? Helt ärligt så vet jag inte. Jag går där för att människorna är trevliga - bortsett från lärarna.
Har skalat upp hela min häl idag också när jag var ute och gick. Sex kilometer i dom där skorna går jag aldrig mer igen. Dom två sista kilometrarna gjorde så jävla ont, att jag gick som en full hoe (då kan ni skapa en bild på hur ful jag såg ut att vara - mer än vanligt alltså). Fy fan! I alla fall, ska sova nu. Sussa sött, dröm blött. Så ses vi förhoppningsvis imorgon. Puss!
... Hur du längtar dig bort som en fågel i bur. En obehaglig distans, en konstig känsla nånstans. Det känns tomt - eller hur?
Kommentarer
Trackback
