Hold the line
Allt känns bara så fel... Eller det känns så konstigt. Eller... vafan jag vet inte. Den här känslan jag har inombords är helt ny för mig. Jag har aldrig känt så förut. Du har lyckats skapat något helt nytt inom mig. Var glad... Eller kanske ledsen. Jag vet inte. För den gör mig knappast lycklig. Bara förvirrad och ja, jag kan inte riktigt sätta fingret på den där lilla känslan.
Kanske det är en blandning av djupt saknad och en annan form av svaghet? Att jag önskar att jag hade agerat på ett annat sätt? Att jag hade vågat... Vad hade jag förlorat på det egentligen?
Jag ljuger för mig själv gång på gång, hela tiden. För visst fan är det värt allt? Det är som att jag låtsas vara blind men jag ser helt glasklart. Att jag låtsas vara döv men jag hör varenda liten ljudvåg.
Om jag är helt uppriktig. Om jag inte gör mig till. Om jag visar mig själv. Skulle procentenheten öka då? Om det är med 0,01 eller 100 spelar ingen roll. Hoppet skulle tändas ändå.
Men så är det klart, det kanske inte fanns något där från början. Det kanske bara fejk alltihop. Och då måste jag ha varit det ärliga och det skulle vara helt absurt.
Kanske det är en blandning av djupt saknad och en annan form av svaghet? Att jag önskar att jag hade agerat på ett annat sätt? Att jag hade vågat... Vad hade jag förlorat på det egentligen?
Jag ljuger för mig själv gång på gång, hela tiden. För visst fan är det värt allt? Det är som att jag låtsas vara blind men jag ser helt glasklart. Att jag låtsas vara döv men jag hör varenda liten ljudvåg.
Om jag är helt uppriktig. Om jag inte gör mig till. Om jag visar mig själv. Skulle procentenheten öka då? Om det är med 0,01 eller 100 spelar ingen roll. Hoppet skulle tändas ändå.
Men så är det klart, det kanske inte fanns något där från början. Det kanske bara fejk alltihop. Och då måste jag ha varit det ärliga och det skulle vara helt absurt.
Kommentarer
Trackback
