Det ska vara reggae
Idag åkte mormor och morfar utomlands. Dom skulle till typ Costa de Sol, Costa de Playa eller nåt sånt men det är skit samma. 22 grader i skuggan, 18 grader på kvällen, fatta skönt.
Men det påminde mig om mitt absoluta drömresa... Eller, inte riktigt påmind men ändå... Ända sen jag var runt 11-12 år har jag velat åka till Jamaica. Den drömmen har hållit i sig. Det är inte många som vet om det, men när jag var lite yngre var jag helt besatt av reggaekulturen. Jag skulle åka till Jamaica. Ligga på la playa, chilla och bara lyssna på skön reggaemusik, umgås med sköna människor och känna ?äh, what the fuck? åt livet.
I samma veva ville jag skaffa dreads, jag klädde mig i en skön stil och knarkade reggaemusik. Det slutade med att jag blev punkare. Började lyssna på wannabe-rock/punk, sminka hela facet med kajal och blev en sån här som hatade allt och alla.
Hur det kom sig vet jag inte riktigt, vet bara att jag saknar den där lilla reggaeflickan som fanns inom mig.
Kanske har jag blivit så starkt påmind om hela denna kultur på sistone och... Ja, whatever... Jag vill åka på Uppsala Reggaefestival. Har haft det i mina tankar i flera år och nu känner jag att jag verkligen vill det. Kommer säkerligen inte att få det, men när jag väl fyller 18 (om cirka 9 månader) då ska jag dit.
Men i sommar... Jag vill verkligen, verkligen dit. Grejen är den att biljetten kostar 800 kronor (tredagarsbiljett) och det vimlar fullt med droger där och mamma... Ja, mamma... Enda chansen skulle vara om någon otroligt mogen och stark person ville följa med mig.
Så är ni den personen... Tveka inte, det är bara att börja planera med mig, haha.
Men det påminde mig om mitt absoluta drömresa... Eller, inte riktigt påmind men ändå... Ända sen jag var runt 11-12 år har jag velat åka till Jamaica. Den drömmen har hållit i sig. Det är inte många som vet om det, men när jag var lite yngre var jag helt besatt av reggaekulturen. Jag skulle åka till Jamaica. Ligga på la playa, chilla och bara lyssna på skön reggaemusik, umgås med sköna människor och känna ?äh, what the fuck? åt livet.
I samma veva ville jag skaffa dreads, jag klädde mig i en skön stil och knarkade reggaemusik. Det slutade med att jag blev punkare. Började lyssna på wannabe-rock/punk, sminka hela facet med kajal och blev en sån här som hatade allt och alla.
Hur det kom sig vet jag inte riktigt, vet bara att jag saknar den där lilla reggaeflickan som fanns inom mig.
Kanske har jag blivit så starkt påmind om hela denna kultur på sistone och... Ja, whatever... Jag vill åka på Uppsala Reggaefestival. Har haft det i mina tankar i flera år och nu känner jag att jag verkligen vill det. Kommer säkerligen inte att få det, men när jag väl fyller 18 (om cirka 9 månader) då ska jag dit.
Men i sommar... Jag vill verkligen, verkligen dit. Grejen är den att biljetten kostar 800 kronor (tredagarsbiljett) och det vimlar fullt med droger där och mamma... Ja, mamma... Enda chansen skulle vara om någon otroligt mogen och stark person ville följa med mig.
Så är ni den personen... Tveka inte, det är bara att börja planera med mig, haha.
Kommentarer
Postat av: atena
reggae! är så jävla bäst. har velat åka på festivalen fler år! men man har ju hört massa om folk som är höga och shit :D ahaha. ååh, näe.. reggea is the shit. lyssna på don carlos ;)
Postat av: Yvette
hehe, vi får väl åka på festivalen NÅN gång :) blir väl när vi är 50+, haha. och don carlos är skitbra! :D
Trackback